ccsvchst.

ägnade flera timmar av gårdagkvällen åt att först chatta med symantecs support och sen följa instruktionerna i det mejl jag fick som syftade till att avinstallera hela norton antivirusprogram och sen ominstallera det. anledningen var att datorn varit långsam och en stor del av processorkraften gick åt till nåt konstigt som efter googlande visade sig bero på nån bugg i norton 2007 som jag hade förut men som enligt uppgift skulle vara åtgärdat i 2008-versionen. supportteknikern trodde dock att det var möjligt att jag hade kvar nåt av det som segade ner min lilla fina vän. än återstår att se om åtgärden gett utdelning...

för övrigt kan jag rekommendera en väldigt vacker sång (i wanna run).

det är så det ska vara.

fotstatus efter 20 347 steg: en blåsa och huden uppfläkt på två ställen. ont. får väl skylla mig själv som går så långt med nya skor och inte ens tar plåster med mig. lyckas alltid på nåt sätt förtränga att mina fotknölar allt som oftast leder till besvär i de flesta skor.

vandrade med J:s föräldrar och E&K runt den halva av årstaviken jag aldrig gått runt förut: längs årstasidan. lunch intogs på skanskvarn, där tunnelbanan och tvärbanan korsar varandra. disig men mycket varm dag och vi hann precis hem innan störtskuren kom. i den sköna efter-regn-fukt-lättunga luften tog jag sen en cykeltur. det är också vår.

ikväll kom jag på att jag missat att se serien barnmorskorna som går på svt. visste att jag skulle tycka om den redan innan, vet egentligen inte varför jag inte sett den tidigare, då den så behändigt går att se när man själv vill och med full pausfrihet. det är så det ska vara.

vår.

sett gullviva - check.
barfota i nya vita skor - check.

den där speciella förnimmelsen när man går hemifrån på morgonen, inte bara doften av allt som blommar, ljuset och ljudet av det som sjuder, utan nåt mer obeskrivbart, som inte heller bara är skönt, utan samtidigt melankoliskt. det är vår.

tema: lek.

utesöndag.

vi åkte med lillebror N till nockeby och gick sen över broarna till kungens marker.
J visade vägen till caféet som ligger lite i utkanten och som serverar våfflor.
jackorna åkte på och av.
människor gick med ansiktena vända mot solen och hundar var rusiga i sin lekiver.
satt på ett berg i solna och åt hamburgare innan vi åkte hem till mamma och pappa via gamla filmstaden där jag inte varit sen de byggt nytt där.
grillade korv på deras uteplats som vid middagstid åter var behagligt varm.
nån gång under natten när jag vaknade mindes jag att jag drömt lycka och att jag var mer solbränd än i verkligheten.

hemma på min gata i stan.

en sorts fredag.

äta: (köpta) pannkakor med glass, grädde och äppelmos.
se: nip/tuck.
läsa: en sorts kärlek.
lyssna: janina.
(försökte) fota: ekorren som bor i trädet utanför vårt köksfönster.

do you want it fine or do you want it perfect?

hade bestämt att vi skulle gå och köpa en taklampa till vardagsrummet vi sett på bolagret efter jobbet. soligt väder gav ju upphov till promenad men ljuset var inte lika med förväntad värme; fortfarande vantväder fast mina händer får gå utan eftersom deras ägarinna varje dag tror att idag är det väl ändå vår. efter en snabb titt på japanens stadshusbilder på kulturhuset, som jag missade när de var utställda i stadshuset och blev glad när jag såg att de nu fanns igen fast på annan ort, gick vi till gamla stan och åt ute ute på riktigt för första gången i år, såg sen en maserati och tog tunnelbanan till skanstull. typiskt självklart var lampan slut och de visste inte när den skulle komma in!

extremt högt och otroligt nära.

(i helgen:)
tänkte på engla och på hennes mamma. undrar så hur en människa som kan göra nåt sånt fungerar. bestämde att det var dags för årets första cykeltur. jag och J fortsatte vår högläsning ur snabba cash av jens lapidus. åt chips till lunch. läste klart extremt högt och otroligt nära av jonathan safran foer:

allt väckte känslor inom mig. en hund som följde efter en främling. det fick mig att känna så starkt. en kalender som visade fel månad. den kunde ha fått mig att gråta. den gjorde det. där röken från en skorsten tog slut. jag ägnade mitt liv åt att lära mig att känna mindre.

varje dag kände jag mindre.
är det att bli gammal?
eller är det nåt värre?

man kan inte skydda sig från sorg utan att skydda sig från lycka.

extremt otroligt många gånger under läsningen, mest på tunnelbanan och bussen och tvärbanan, tänker jag att det här var citatvärt. långa stycken och korta fraser men jag hittar inte tillbaka till ställena och de är som sagt för många. boken handlar om oskar, en brådmogen pojke som förlorat sin pappa den 9:e september 2001. med nalle puh-aktig självklarhet ifrågasätter han världen och dess innehåll under jakten på ett lås som passar en nyckel hans pappa ägde. läs.

kyl och fryshistoria (del II).

efter att mannen från kylskåpsservice mekat med kylskåpet i ungefär en timme, och bl a installerat en ny termostat och den elmojäng som ser till att lampan släcks när skåpet stängs och hackat ut issnö som bildats längs den bakre väggen, var hans slutsats att allt arbete hade varit i onödan. den knapp som både vi och han trodde var den man stängde av och på hela kylen med var tydligen en knapp där man valde om man ville ha lampan tänd hela tiden (läge 1) eller släckt när man stänger dörren (läge 2). fråga mig inte varför man skulle vilja ha den i läge 1 men så var konstruktionen iaf. återstår att se om temperaturen nu kommer hålla sig inom acceptabla gränser i hela kylen (och frysen).

ingenting som betyder nåt är okomplicerat enkelt.

ikväll åt jag middag med farmor på restaurang 1900, jag gillade inredningen, formen på lamporna, färgerna, kompositionen, om man nu kan säga så, om att skapa en helhet i ett (flera) rum. menyn var lite speciell; jag åt revbensspjäll med nån kålröra och jordärtkockspuré och farmor gös. i juni fyller hon 84 år, vilket känns ganska absurt för hon känns nästan precis som alltid. som när vi var på mallorca tillsammans, jag, hon och mamma, för tretton (ja, shit, det har verkligen gått tretton) år sen och som när en av de bästa sakerna jag visste var att träffa henne och kusin A. sen hände massa saker som gjorde att vi inte umgicks så längre, men det var nog mest jag som fick en förändrad inställning och syn och gjorde nåt åt en orättvisa som tärde så på känsliga mig. även om hon känns nästan precis samma kommer det som finns mellan oss aldrig att riktigt bli sig likt igen. bara att sitta här och tänka och skriva om det gör mig tårögd och grejen är att det hela egentligen kanske inte anses så himla stort, men för mig var det stort i den bemärkelsen att jag påverkades högst avsevärt. det är svårt att beskriva år av händelser, skeenden, repliker och subtila handlingar som kedjar i varandra, påverkar flera människor och deras relationer med varandra på ett destruktivt sätt. kort: att behandla sina barn och deras familjer väldigt olika, att alltid favorisera dottern framför sonen, så till den grad att inte ens alla inblandade ser det själva.

det tog ett tag, men nu kan vi umgås på ett annat sätt som jag kan uppskatta. jag tror det handlar om distanstagande; jag utsätter mig inte för nåt som leder till att jag blir så sårad som jag blev då. och kanske, men bara kanske, kan jag ställa mig lite mer vid sidan av och inte påverkas så mycket av det.

jag kan berätta för farmor.

jag får mycket plats.

jag är inte rädd för att ta plats i umgänget med henne.

jag behöver inte fundera på om det jag tänker säga uppfattas som onödigt pladder.

och på motsvarande sätt berättar hon för mig. om allt mellan himmel och jord.

invigning av blomfotosäsongen.

i torsdag efter jobbet åkte vi pendel- tågs- seight- seeing och sen buss till södertälje för att hälsa på H&S och deras lilla A som nyligen fyllt ett. i fredags när vi skulle på middag hos E&K åkte jag pendeltåg igen för att det är lite äventyrligt utflyktigt att åka till en station man sällan besöker och sen ta sig därifrån med hjälp av karta. ikeabesök igår för inköp av ramar (blivit varse hur dyrt det är att framkalla och rama in förstoringar; tre 50*70 kort med ram går på över 800 kronor), tunnare täcke samt jakt efter nån slags större dörrmatta som vi inte hittade. sen vidare till D som bjudit in lite folk för trevligt umgänge. idag fix och plock med tvätt och lite annat, har hållt på sen jag gick upp tills nu, så det var behövligt med en sån dag. annars precis avslutat lunchmiddagen som bestod av god stjälksellerisoppa med grädde och bacon- och parmesantopping.

kyl- och fryshistoria (del I).

inte undra på att man får smärre köldskador på fingrarna när man ska leta i och ta fram nåt ur frysen. lika bra att ta det hela från början: vi hade problem att få lagom temperatur i hela kylen, var för varmt högst upp och för kallt längst ned (till den grad att grönsaker frös). frysen går inte att reglera separat. J trodde att det berodde på att lampan som sitter högst upp lös hela tiden så vi kopplade ur den och då blev det något bättre, men inte bra, knappt acceptabelt. ringde felanmälan och först kom en pojkspoling som inte verkade förstå bättre än vi, sen kom nån annan snubbe från vitvaruservice, han trodde som vi att det var nåt fel på den mekanism som ska stänga av och på lampan. dessutom lyckades han med bedriften att ha sönder termostaten när han var här och grejade. det är lätt hänt. han gjorde nån slags omkoppling så att termostaten går hela tiden mot alternativet inte alls, vilket resulterade i en kylskåpstemperatur på minus 5 (längst ned) till plus 5 (högst upp) och en frystemperatur på minus 30 eller kallare, vilket jag igår kunde konstatera efter att ha testplacerat en termometer, som bara går ned till minus 30, även där. en ny termostat skulle beställas och han skulle höra av sig när den kom. jag har ringt till dem två gånger och undrat över statusen på ärendet. första gången fick jag till svar att det kom nån sån termostat igår kväll så han ringer nog snart. andra gången att han inte var inne igår men jag ska kolla efter och ringa tillbaka till dig. hittills har inget sånt hänt.

för övrigt har jag köpt spanska, färska, jättegoda och söta jordgubbar som verkligen doftar, äter nu som förrätt :-)

tema: gränser.

var går gränsen för dig och var går gränsen för mig? den enda man har att utgå ifrån är såklart sig själv och sina egna gränser när man ska försöka ta reda på och införliva andras i sitt eget unika universum.

tror du inte att alla tror att just de har det värst?

öturer.

soft helg med soliga öturer till stora essingen och reimersholme. annars bara god mat, film (underbar och älskad av alla), vila, mysa och sova middag (lyx).

(tillägg: såg även solstorm senare på kvällen. svensk film har för mig som alltid ett bättre utgångsläge.)

vi behöver inte alltid ord.

jag läste nyligen vildängel av lina forss. grät på slutet. av flera orsaker, tror jag. kände igen mig så mycket i timotejs relation till sin mamma och påmindes om att jag inte har nån bättre vän än min. jag har försökt men nu tror jag inte längre att jag nånsin kommer ha en närmare vän. finns ingen annan jag kan prata med som jag kan med henne. finns heller ingen jag kan bli så sur på. och må så dåligt över, därför att hon står mig så nära. dem man älskar mest kommer alltid vara samma som sårar mest, när det sker. det handlar inte om att behöva berätta allt, utan om att kunna om man vill. eller veta/känna/förstå ändå. tillsammanstystnad. istället för ord-blickar. och fast jag inte alltid visar det är jag så tacksam över den här relationen som vi båda byggt och vårdar.

hur jag än funderar kommer jag fram till nåt som stör lite, lite tar udden av det vackra och fläckar det rena, nämligen att i begreppet kärlek ingår egoism lika mycket som motsatsen (altruism?). det är nog en forntida förutsättning som lever kvar, inte bara som ett arv utan för att den fortfarande har en orsak och verkan. hur oegoistiska vi än anser oss vara sitter jag-känslan mer eller mindre djupt i medvetandet och genomsyrar mer än vi tror.

vackert vemodigt citat från samma bok som får det att brännas i bröstet av igenkänning:

förtränger att jag borde känna yster glädje över samma liv som sliter mig itu.

självklart.

att snöflingor ska landa på krokusarna just när de kommit upp ovan jord är lika självklart

• som att det är tur om det kommer en firre dit där just man själv sitter och metar.
• som att lyktstolpar ska vara utrustade med zorromärke.
• som att det borde finnas trådlös el och internet överallt.
• som att kiwi delas mitt itu och äts med sked, som att persika (och ibland även nektarin) äts med kniv precis som kevin costner gör i bodyguard och som att banan bryts och äts med fingrarna.

skrattig familjeträff med påskbuffé hos mormor i lördags för att hon fyllde år och inte för att det var påsk, men ledigheter orsakade av högtider tas alltid tacksamt emot. ganska mycket matlagning den här helgen, men det är nåt kreativt jag ofta uppskattar. vi har bakat vanliga mandelskorpor och saffransskorpor med rostade hasselnötter, gjort kyckling i ugn med balsamvinägergräddsås, ärtor och spenat, mozzarella-, aubergine- och kasslergratäng med fin tomatsås, pesto och parmesan samt glace au four (som jag aldrig ätit förut). mycket godare, roligare, finurligare och otraditionellare än ägg :-)

kortfredagen.

(varför måste du alltid göra allting tvärtom? vet inte, infinner sig bara en sådan önskan ibland.)

lugn ledig slappdag. och det har varit riktigt skönt behövligt, har annars en viss tendens till rastlöshet ibland, men nu har jag legat i soffan några timmar under filt och känner mig alldeles lugn. har pillat lite med bilder, surfat lite planlöst och hittade för härliga nalle puh-citat. gillar naiviteten och godtrogenheten och självklarheten och leva-i-nuet-heten hos den björnen:

om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldels innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre.

drömsömn.

drömmer obehagligt och vaknar av att jag lagt mitt ben över J. otrygghet? samma som förut: somnar jättefort men vaknar efter kort tid för att jag drömt saker som skulle få en att bli bautarädd om det vore på riktigt. minns inte alls mycket mer än rädslan men tigrar och lejon var närvarande och en lejonhona försökte kyssa mig jättemycket. pratar halvt i sömnen...jag inser att jag pratar men har inte riktigt kontroll över vad.

fixat:

• norton antivirusprogram ytterligare ett år efter att gratisprogrammet avast bråkat
• beställd present till mormor (oinslagbar dubbel- funktion-fönsterskrapa med teleskopskaft)
• kylskåpslampa
  

det är inte varje dag man hittar en smiley.

tid. tid. tid. planer att fylla och leva i. då, nu och sen.

då.

i fredags åkte jag till K efter jobbet. vi lagade mat och pratade om sånt som behövs och sånt som bara föll oss in, det flyter lätt mellan oss.

ungefär 24 timmar senare åt jag och J äntligen middag hos bror M och sambo P nånstans i ett fint hus på en ö ganska mitt i stockholm. P har en sån inlevelse när hon berättar saker att det är svårt att inte dras med och det var ovanligt mycket minnen, igenkänning och skratt med bror. sånt känns fint.

nu.

lite fortsatt spontant surfande innan J är så pass pigg att vi kan äta frukost.

sen

ska vi spendera tid med J:s familj, tänkte ta med datorn så att det även blir lite visuellt kompletterande från new york.