the time you enjoy wasting is not wasted time.

när folk får reda på att man har en blogg frågar de ofta: jaha, varför då och vad bloggar du om då? oftast är det just de människorna man inte kan förklara för, inte så att de förstår iaf. länge har jag känt nån typ av tillfredsställelse av att pränta ned ord efter varandra (det brukar jag dock inte säga). jag har alltid gillat att skriva/jag har alltid skrivit väldigt mycket låter numera som en illa kliché. jag skriver om mina tankar, känslor, små och större saker i tillvaron jag observerar eller funderar över, saker jag vill, önskningar (oftast uttrycker jag mig inte ens så utförligt). jasså, jaha. och jag vet redan innan att de inte kommer förstå. man måste läsa och/eller skriva själv, annars är det lönlöst. för mig är det svårt att förstå hur man kan vara utan den upplevelsen det faktiskt ändå är att skriva nåt som man vet berör eller på motsvarande sätt beröras av att läsa nåt som nån annan skrivit med samma syfte. att det finns människor som aldrig besöker den delen av världen. som inte för sitt liv kan förstå hur man väljer att vika timtal åt att skriva, bara för sakens skull. som istället sitter och tittar på morden i midsumer. det är för mig ganska ofattbart. jag vet, jag vet, här fallerar min tro om mig själv om att jag är så tolerant och vidsynt :-)