beroende på hur man ser det.

man kan sitta med fingrarna på tangenterna, trycka ned lite här och var, utan att egentligen ha nåt vettigt att säga (skriva). tänka att samtalen som ofta utspelas runt om en är bra uppslag. bara inte titta så att de ser att man lyssnar. tar del av deras problem och glädjeämnen. perspektiv på tillvaron. inse att verkligheten alltid överträffar fiktionen. eller kanske precis tvärtom. beroende på hur man ser det.

och man kan sitta med pekfingret på avtryckaren, trycka ned lite här och var, utan att egentligen ha nåt vettigt att säga (fotografera). tänka att allt (nä, inte allt) som finns runt om en är bra uppslag. men med kameran går det inte att låtsas att man läser i papperna/boken/tidningen framför sig. man får helt enkelt ta del av de problem och glädjeämnen som normen tillåter. inse att verkligheten alltid överträffar bilden. eller kanske precis tvärtom. beroende på hur man ser det.