då vi bokat in en julig aktivitet med min familj igår, lördag, lite som kompensation för att jag inte kommer vara hemma och träffa dem under julen, och J:s pappa fyllde 60 år denna helg åkte vi istället ut till pershagen i fredags kväll och firade honom med vänner och god buffé. dagen efter alltså glögg hos mina föräldrar, med N och M&P, och sen julkonsert i kungsholmens kyrka. ingenting kan jämföras med vad vacker sång gör med mig , det ger en så skön vemodig smärta i mitt bröst. vill också, kanske därav smärtan, fast själva upplevelsen är enbart positiv. idag blir det en andra omgång pepparkaksbak, eftersom degen förra helgen blev varm och mjuk alldeles för fort.
en sak som jag faktiskt nästan tyckte var lite rolig - och så brukar jag inte så ofta uttrycka det - var att köra bil med en gps som pratar med en och säger åt en vilken fil man ska ligga i. optimalt för mig som kör bil så sällan att jag inte riktigt hinner ha koll på allt. det största besväret är dock att göra sig av med bilen när man har kommit fram, dvs parkering, och där kan ju tyvärr inte gps:en göra nåt för att hjälpa en. lösningen är bara övning, jag vet, jag vet, men det är ju så tråkigt. jag förstår inte varför mitt tålamod, som aldrig varit särskilt bra, blivit ännu sämre. det finns många saker jag skulle vilja kunna bara sådär. när jag tänker efter är det väl så med de flesta saker, kanske till och med alla. finns det nåt jag eller du skulle vilja öva på/lära sig göra om valet att kunna det direkt fanns? och är orsaken i så fall att glädjen över att äga förmågan skulle vara större?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar