vissa människor bara har det. det kanske kommer och går. jag vet inte. det där lysande genuina, trygga och positiva; jag duger, jag är nöjd. eller kanske; jag är/kan/har tillräckligt av det där. jag räcker till. jag lever. jag njuter, ibland mer och ibland mindre. somliga skulle säga att det är en definition av lycka. flyktig. andra att det är ett tillstånd. jag tenderar alltid att vara skeptisk mot ett sånt beteende: varför, hur, sanning? men sen, vad är sanning. en tanke bortom gränsen. jo.
knytismiddag hos farmor igår, pratigt och prommis till en brasa på en stor kulle som vi besökt förut, och som brukligt togs lotter. spanade in en 400 grams toblerone som sen hittade sin väg till mig genom en vinstlott med nr 63. idag har vi burit saker som lillebror N ska ha i sitt nya boende, mamma och pappa var glada för hjälpen men jag tyckte faktiskt bara det var lite roligt. det är sannerligen inte alltid så lätt med N, men jag tycker mamma och pappa är så duktiga och starka eller vad för ord man ska använda när det egentligen inte finns nåt som passar. när jag på avstånd ser vad de gör för honom bränns det lite i mig, inte av avundsjuka utan av värme och finhet. de är mitt i det och ser det inte på samma sätt men jag ska tala om det för dem. de behöver höra det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar