kommit fram till att jag egentligen inte gillar julmat speciellt mycket, fått en bufflig reflexälg att ha på väskan, väntat på att tomtegröt ska bli klar, sovit middag efter att ha känt för det (lyxigt skönt), promenerat flera gånger trots gråväder, ätit majschips sittandes på golvet, skrattat åt bror M:s beklagan över hur jobbigt det var att skala 24 potatisar till janssons frestelse och samtidigt få en stråle anjovisspad i huvudet när P stod en bit bort och öppnade en burk, spelat vist med mamma, pappa och J, sett farmor glad över att träffa oss, sett en julfilm (the stone family) som J tjatat om trots att jag är så svårflörtad vad gäller film, roats av läsning i den som inte tar bort luddet sak dö! av david batra som J fick av mig samt sett sista avsnittet av himlen kan vänta och blev även i det mest berörd över helena och henrik:
- hon är i himlen.
- men vi kan köpa en stege och klättra upp.
- det finns inga så långa stegar.
- men då kan vi köpa två.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, det var det jag också blev mest berörd av. Barn är så fina och hanterar verkligen saker på ett så himla bra sätt. Hela den serien är typ det bästa jag sett på väldigt, väldigt länge! Så tänkvärt och så många starka människor.
Ses förresten på söndag! Kram så länge!
tack för igår! förresten köpte jag oxå en sån där stor rund röd baby edamer-ost idag :-)
Skicka en kommentar