några saker jag gjort i helgen:
bakat brownies (om än på färdig kakmix), sett låt den rätte komma in (var sådär, trodde den skulle vara mer mångbottnad), fikat med mamma&pappa i stan, kollat i affärer, promenerat, ätit indiskt och gjort ett försök till att rulla en snögubbekropp.
reflekterat över snön och hittat detta som jag skrev för länge sen men aldrig publicerade då (rubriken syftar alltså på detta):
mörker. vatten, som på grund av temperaturen bildat nåt så konstigt som snö, faller ned på mig. på hår, kappa, vantar, tunga (om man har så pass mycket barnsinne kvar). och gatlyktorna och skenen från hemmen innanför amplifierar snöns lyster och glans, för flingorna är alldeles för lätta för att kännas. även om det säkert har sin kemiska strukturella förklaring är det ett mysterium att de är formade som stjärnor; så små och fallande och ändå behålls stjärnformen oftast intakt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar