jag läser om may och lennart lundquist och blir sådär lite beklämd. jag brukar ofta tänka så när jag ser pensionärer sega fram på trottoaren med sin rullator eller sittandes på en bänk. just att det där att få komma ut betyder så mycket. jag undrar om de är eller känner sig ensamma. kanske för att jag gör. och jag tänker att jag gärna skulle köra runt lennart om det gör honom glad. hjälpa. för att ge&få går hand i hand.
upptäckte denna idag och kunde inte låta bli att köpa även om jag visste att den inte skulle bli nån favorit. tycker sällan att choklad passar med bär.
sång som berör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar