det känns.

bror M tipsade om en tv-serie jag helt missat: blomstertid (tv4) av och med peter magnusson från bl a hey baberiba. började kolla igår och den är så klockren, de har liksom fått med allt det där lilla extra så bra; en gest, alldeles rätt ord i replikerna, pauser och betoningar. serien är en slags dokumentär (fast fiktiv) där man får följa tre killar som gick i samma klass. och man berörs, man tycker synd om, det känns i en speciell punkt i magen och det är bara de allra bästa serierna som framkallar nåt sånt.

det känns i mina lår också, vilket jag tar för givet måste vara efter springturen igår. känns bra.