det finns inget rätt och fel i detta. det är större än så.

(eller apropå att dö)

domen, det finns inget mer att göra, som han får av sin neuroonkolog är för honom personligen en lättnad: han har längtat till himmelen. men däremot är han ledsen över sin fru, som alltså snart måste ta allt själv. han oroar sig inte så mycket över det praktiska, det gör hon redan rätt mycket av, utan det som tynger honom är att hon hädanefter måste fatta alla beslut själv. dels dem som rör pojkarna, som precis börjat högstadiet, men också alla andra, sådana som de annars resonerar sig och bekräftar varandra fram till.

de har precis tagit ett lån på lite drygt två miljoner kronor för att köpa bostaden som ombildats från hyres- till bostadsrätt. det oroar han sig också över. det ekonomiska.

innan, innan det här, innan en läkare berättade för honom att han hade en tumör i hjärnan, höll han inte med om att det var mest synd om de som blev kvar. den som dog skulle ju missa en massa som skedde bland alla som var kvar. nu är han lite mer kluven. vissa saker går inte att föreställa sig. han tycker synd om sig själv också, men det försöker han att inte visa. samtidigt ska det bli skönt. i den känslan ryms också lite skuld, förutom den andra skulden som grundar sig i att han lämnar allt åt henne. men det finns inget rätt och fel i detta. det är större än så. och det bästa de kan göra är att ta vara på tiden som är kvar. gråta om de känner för det. prata. skratta. berätta. fråga. leva som vanligt, men ändå inte. leva i det som är ovisshet. väntan. vaakum. ett land mellan före och efter.