känns bra att jag kan glädja mig å farmors vägar. bara det att veta att hon uppskattar så att få komma med på middagen för att fira pappa. trots att det innebär lite annan stämning, lite andra konstellationer och lite annat sublimt som inte går att förklara och som kanske inte heller behöver värderas. ibland kan saker bara vara, även om jag fortfarande inte har kommit ändå fram vad gäller att inte ta åt mig av allt.
för jag vet. vet att mamma&pappa vet. vet att mellan oss finns det där osynliga som bygger på en väldigt svår sak: år av uppfostran, förståelse, närhet och gemenskap. den tryggheten vilar mer och mer i mig.
maten på chakula var över förväntan god. vi delade på flera förätter så jag åt både carpaccio på antilop, rökt ankbröst, afrikanska piroger och sen kanel - och vitlökslamm med sesampanerad sötpotatiskaka. till efterrätt nåt nytt jag aldrig ätit förut: malvapudding. tydligen en typisk sydafrikansk efterrätt. var ungefär som en muffin men väldigt saftig och len i smaken.
har varit och handlat och sen gjort en äppelmazarinkaka från recept i senaste numret av vi-tidningen salt&peppar (en för övrigt mycket bra tidning). både äppelmos, riven mandelmassa samt äppelklyftor stekta i smör med socker och kanel rördes i smeten. J har köpt kanelbullar (hade glömt att det var deras dag idag) så kakan kommer läggas i frysen för senare avnjutning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar