två saker jag reflekterade över ur draken lyfter i motvind av johanna strömberg:jag trodde att man med tiden skulle bli helt immun mot nålstick, men i själva verket blir jag bara känsligare.
precis så känner jag också. folk tror att nålar och sprutor är ju inget problem för mig: du är ju så van. det är märkligt, men det är precis tvärtom. jag är mycket känsligare och tycker det är mycket obehagligare än när jag bara haft diabetes ett par år. när jag fick pump, runt tio år sen, stack jag in infusionssetet (som alltså år en grövre nål än den man använder om man tar sprutor eller pennor som det kallas) utan problem. sen fick jag reda på att det fanns en injektor man kunde använda som gör att man liksom inte behöver sticka själv utan man trycker på en knapp och idag skulle jag inte klara mig utan den. och även med den tycker jag det är förenat med mer obehag nu än tidigare.
och jag har blivit kräsen med livet. jag vill inte kasta bort tid på något som jag inte trivs med, vilket inte gör livet lättare, utan mycket svårare.
kände igen mig i det och undrade om det är lite i den riktningen jag också påverkats efter att ha läst alla cancerbiografier och funderat mycket på detta att vara med om livshotande saker.
(den grå saken längst till vänster i bilden är injektorn med nål i och ovanför ses en sk penna jag använde innan pumpen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar