dalahelg.

 utsikt från toppstugan, högst upp i orsa björnpark i grönklitt.

 vid leoparderna hade de byggt ramper så man kunde beskåda dem lite uppifrån.

 mamma.

 så magnifik och vacker vy vid daläven. hösten hade definitivt kommit hit, åtminstone färgmässigt.

natten mellan fredag och lördag sov vi på siljanbandets camping i rättvik som låg jättefint precis vid siljans strand och med utsikt över rättvik som låg delvis på en liten höjd. besök på björnparken igår, som faktiskt var en liten besvikelse djurmässigt; få djur och stora hägn som gjorde att man inte kom så nära. men vi fick iaf se världens största levande rovdjur: kodiakbjörnen från alaska och en speciell sorts brunbjörn från den ryska halvön kamtjatjka som gett björnen dess namn. ingen av dessa björnar utmärkte sig dock särskilt, hade liksom förväntat mig att storleksskillnaden mot vanlig brunbjörn skulle kännas större. vi hade iaf strålande sol hela dagen och när vi parkerat på en camping utanför borlänge på eftermiddagen kunde vi t o m äta middagen ute. och på den lilla bryggan nedanför campingen som låg precis vid daläven var det en fantastisk solnedgång. så de finaste bilderna är tagna där ist för på djur som jag förväntade mig :-)  

känns bra att jag åkte iväg då J inte orkat göra nåt på hela helgen och han ska vara hemma imorgon också pga värken. som så ofta när jag velar mellan att göra nåt och inte kommer insikten eller kanske snarare vetskapen om att jag ofta har svårt att vara nöjd med mitt val, att det jag valde bort säkert var bättre (och saknat, även om sakna är en bra sak förutsatt att det är nåt man har kvar sen), men att i efterhand tycker jag sällan det. dåtid och framtid har ofta lite andra känslor än när de var/blir ett nu. förut trodde jag att detta går att jobba bort men nu tänker jag mer på det som ett faktum, för mig. och jag är okej med det.