förnimmelser. märkligt häftigt fysiska. hur signaler går perifert till hjärnan och tillbaka.

solljuset. i ögonen. men även om jag blundar är jag så medveten om att det finns där. och det värmer min själ. precis som värmen som ibland kommer med ljuset. 

fötterna som sätts ned i sanden. mjukt och lent mot huden.
 
musiken som känns så starkt i ditt bröst. som berör på ett sätt som är näst intill obeskrivbart. (koppången kvalar nog in som topp-tre alla kategorier.) 
 
skönheten i att sätta på mig en tröja eller svepa in mig i en filt när jag fryser. inte det att musklerna sen slappnar av utan den omedelbara värmen. 
 
är du en sån som gråter när andra inte ser? den känslan som faktiskt kan vara skön på ett sätt. även om det inte är av glädje du gråter. fast när jag tänker efter är det nog skönare att gråta oensam. 
 
när en annan människa lägger sina armar runt dig. på dig. din hud mot nån annans. känslan av att denna människa vill dig.

(bilden är från vår promenad i helgen. denna tagen i tantolunden, där det faktiskt fortfarande blommade en del. stor kontrast till dagens mörkerväder.)