så var oktober här.

och idag kände jag att det var dags att börja med strumpor :-) (även om jag haft strumpbyxor en del när jag haft kjol). men nu tycker jag mer illa om mörkret än om kylan, frånvaron av ljus gör att kvällarna känns ännu kortare. 

pappas prostatacancer hade spritt sig, visade det sig, inte till lymfkörtlarna men lite utanför det som kallas för kapseln. onkologen och urologen var inte helt ense om behandling, dvs operation eller strålning men det blir operation nästa vecka. hemgång dagen efter om allt går bra och sen planerad sjukskrivning i ungefär en månad.

första gången jag känner sorg på det här sättet, inte bara för min egen skull, för att jag vill fortsätta dela upplevelser med honom, utan för att han kanske inte kommer få. så kul att se och dela den glädje han känner inför och med rafael-helt utan avundsjuka från min sida, att det inte är mitt barn, som jag skulle kunnat känna.

väntar på matkassen som uppskattat ska komma kl 20, tänkte laga nån rätt ikväll nämligen.