Och inte tror jag någons gör det heller. Men jag gillar lager på lager, det ger en speciell stämning till bilden (som för övrigt är ett foto på Vi:s almanacka). Ingen av sakerna på bilden får mig att associera till något speciellt. Men den är ovanligt färgrik. Ett tag ville jag bara fotografera i svartvitt. Människor blir oftast vackrare i den färgskalan, nyanser och detaljer syns bättre. Hur ett kindben är format. Alla streck och linjer i en hand. Jag inbillar mig också att känslan av dåtid blir starkare. Nostalgi. Är det bara jag som tycker det är bitterljuvt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar