everybody loves your life but you

Everybody loves your life but you (Robbie Williams)

Vissa meningar bara fastnar i mig. För att de, likt en bild, säger så mycket mer än…ja, vad det står i ord. För mig handlar dessa om ytan och under. Att något som ser ut att vara så bra, någon som ser ut att må så bra, att ha allt och kanske lite till, inte alls behöver vara det som ytan signalerar. Det är verkligen en balansgång, det där med att fråga och skrapa på det yttre skalet, men lyckas man komma ned är det stort och vackert, oavsett vad som finns i djupet. Det hör inte hit. Att verkligen nå fram till en annan människa är bland det finaste som finns.

(Och jag förstår inte varför det ibland blir ett annat radavstånd och varför man ibland inte kan ha tomma vita rader mellan stycken??? Kasst, men jag kan inte göra något åt det, och det stör mig.)