lördag, maj 5

till dem som frågar bara för att

Sluta fråga så mycket. Jag vet ju knappt ens alla svaren själv. Men det är kanske dags att du tar reda på det då. Som om den tanken aldrig slagit mig. Jag har tänkt alla tankar. Och ännu mindre vill jag kanske dela med mig av dem, både vad gäller de specifika svaren och tankarna om allt. Känns ibland som om jag förlorar en del av det som är menat att vara jag då. Delvis beroende på vem mottagaren är, hur mina ord tolkas, och delvis på att jag fortfarande ibland famlar efter de rätta orden. Efter dem som så precist och exakt som möjligt ska beskriva den jag tror mig vara eller vill ge sken av att vara. Självinsikt.

Och många av dem vet ni redan svaret på. Jag hatar (okej, jag vet, ska inte använda det ordet, ogillar då, tills jag hittar nåt bättre) frågor av artighet, av slentrian, frågor som ställs bara för att. En del människors ögon kan man se in i hur länge som helst (you saw me through), men andras blickar orkar man inte ens möta ibland, för att en konfrontation kräver nåt av mig som inte är jag. Svårt att förklara och jag vet inte ens själv varför. Vet, vet, vet att det är jag som är konstig. Men ändå. Försök ha förståelse. Och varför ska ni veta exakt var jag står på alla olika skalor? Om ni ändå inte kan göra nåt åt det varför ska ni ha en massa lägesrapporter då? Vi bryr oss om dig.

Ibland är handling viktigare än ord.
Fel.
Nästan alltid är handling viktigare än ord.


Closer - Travis

1 kommentar:

Maria sa...

"en konfrontation kräver något av mig som inte är jag"
Exakt! Du lyckades göra denna känsla jag också får ibland mer klar.