plötsligt försvann lusten lite grand, både att läsa de bloggar jag brukar och att skriva själv. har inget behov just nu, orden kommer inte i den ström de brukar från hjärnan via fingrarna och upp på den vita (svarta) bakgrunden. de får stå tillbaka lite. för annat som tränger sig före. men det är rätt just nu, känns bra. var med J hela helgen och han tar med mig till ställen jag aldrig skulle besökt annars. och jag tar tacksamt emot, även om det ibland känns som att jag inte kan ge tillbaka, men det är bara som jag är, måste bara bli lite säkrare och inte känna mig så otillräcklig i vissa sammanhang. inte tro att folk begär mer av mig än jag begär av dem. jag tycker ju själv att det vackraste är att ge utan en tanke på att få tillbaka, på det sättet de flesta tänker på iaf. även om altruism i sin renaste form kanske inte existerar annat än i teorin, för den brahet som kommer av att man ger nån nåt är också en gåva tillbaka. och nu ska jag sluta innan jag trasslar in mig fullständigt :-)
jag skulle kunna skriva fysiska fakta som var våra fötter gått, vilken luft vi andats, vilket vatten vi sett, vilken vind som smekt oss, vilka hallon som var godast, var vi ätit från varandras tallrikar, hur många gånger mina läppar snuddat vid hans, hur lena insidan av hans armar är, var jag vilat min kropp mot hans och hur vi flätat våra fingrar men inget av det känns mer befogat än just mer än så. just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
fint. jag har känt detdär. hur det "verkliga" blir så fullt av intryck och känslor att man inte kan in eller forma något utöver det som är. njut.
Skicka en kommentar