omkring klockan åtta blir det ljust.

igår:
möter mamma i ropsten för att gå på en guess -utförsäljning som bror M:s sambo P lobbat för, hon jobbar där och tyckte verkligen vi skulle komma. är som väntat mest anorektikerstorlekar men jag hittar ändå två toppar och mamma som har lite annan smak än jag hittar väldigt mycket, vilket är kul för henne. får skjuts hem av pappa och senare har han och jag en sån där härlig pappa-dotter-stund som bara han och jag kan; jag skrattar så att jag får ont i magen men det är ens ingen idé att försöka förklara, inte ens om man står bredvid förstår man. humor. och det är så genuint äkta och enkelt och gör en ändå så gott.

idag:
träffar L på det café på drottninggatan vi sågs på förra gången och även gången dessförinnan, vilket gör att vi kanske snart blir stammisar där. efter prat om jobb, saknad/längtan efter det man inte har, att man aldrig är riktigt nöjd med det man har just nu och mat och vilka problem det - som på nåt sätt är det mest naturliga, eller åtminstone borde vara - kan orsaka går vi en runda på plan tre på kulturhuset och kollar in anna claréns fotoutställning som öppnade i dagarna. bilderna går rätt in i mitt bröst, nånstans nära hjärtat. det slår mig som så ofta att det som mest visas/pratas om är det som ger upphov till frågor, konflikter, önskningar och längtan. glädje vet vi kanske inte riktigt hur vi ska ta emot? eller också tycker vi bara att det är fejk och båg. nä, ingen människa kan vara så bekymmersfri. men för stunden kan man faktiskt det. och det räcker.