jag lyssnar på joshua radin. igen. strofen all you have to do is cry från closer fastnar i mig som tvåkomponentslim. och plötsligt kommer jag på mig själv med att det är precis det jag gör. mina ögon kan inte ta hand om all vätska och det rinner över. den karaktäristiska tryckande smärtan i halsen. om nån skulle fråga varför skulle svaret bli inget särskilt eller allt särskilt.
(-----)
(-----)
jag vet ju att de bara vill mig väl, och delvis är jag irriterad över hur jag själv reagerar. ingen idé att gå och älta vissa saker som nån annans ord eller handling kanske orsakat fast de inte vet. kommunikation. i min värld är det så självklart men när jag ska sätta ord på det - transpirera - tar det stopp och det stör mig att inte kunna nå fram till. alltid den där balansen mellan att själv inte vara för känslig (mot nån slags allmän referens) och faktiskt försöka förmedla. alltid väga för och emot. alltid känna så himla mycket. jag är trött på mig själv. jag är trött på att vara trött på andra.
2 kommentarer:
Trycket i halsen och tårarna måste få utlopp. Ilska, missanpassning, sårbarhet, självupplevd orättvisa, avundsjuka, irritation, konflikt, svaghet, allt resulterar i gråt hos mig. Jag bearbetar känslor genom gråten. Det känns bra och nödvändigt att få gråta i sådana situationer.Jag gråter ofta.
Adra anser att argument ska bemötas med argument, att ilska ger explovisitet och handlingskraft, att självupplevda orättvisor enbart är ömkan, att gråten är passiv och martyrskapande.
Ibland vill jag inte veta vem som har rätt. Varför kan jag och min gråt inte accepteras rakt av. Det känns som att jag mår bättre efter gråtandet. Någon stans vill jag i alla fall tro att jag vet vad som är bäst för mig, och då är väl det rätt?
så träffande beskrivning av hur jag känner!
Skicka en kommentar