saker min hjärna bearbetar.

lidandet blir så tydligt ibland. och vissa är så mycket bättre på att visa medlidande och förstå. kanske för att de varit där själva. den senaste tiden har människor i min närhet drabbats av saker som gör att man blir ledsen. en kompis till mamma har fått reda på att hennes man, som jag också träffat flera gånger, har en hjärntumör som de nu försökt operera bort. mamma och pappa, främst mamma som också får så mycket fysiska symptom, av all stress det innebär att fixa, ordna och nu även ta hand om bror N som flyttat hem, för att de (ansvariga på kommunen) inte lyckats hitta nåt vettigt boende för honom. som vanligt är mina känselspröt böjda åt ett visst håll. men ändå. när I på jobbet pratar med sin son, som pluggar nånstans långt härifrån i norra sverige, i telefon som berättar att han inte fick det extrajobb han hoppats på för extra pengar säger hon att hennes dag inte heller börjat så bra då det är problem med en maskin. jag vet att det har varit lite trassel för sonen förut och hör på hennes ton att den balanserar på en fin tråd. hon är en sån som förstår. men förutom det, att visa att man gör det, förutom kramar och annan hjälp behövs det där svåra; att få människan ifråga att orka själv.

kvällens låt.