H öppnade dörren med stor mage (hade gissat på mindre än de 2,5 månader som verkligen var kvar till beräknad nedkomst med tanke på storleken) när vi kom till västerås igår (dit vi åkte i lånad pappabil). jag och K hade precis pratat om att det kunde vara så även om vi inte visste nåt så vi blev inte jätteförvånade. H och hennes sambo köpte ett radhus med renoveringsbehov när de flyttade dit och håller fortfarande på för fullt med hela övervåningen. L var också där och även hennes kille med son kom förbi ett tag lite senare. en sån där oblyg treåring med energi för flera. utflykten som förväntat blev en heldags var helt klart över förväntan.
enda inplanerade aktiviteten denna vecka är att vi och E&K ska äta middag med J:s och E:s syster A på onsdag. hon bor ju bor i östersund men är nere på nån kurs här i stockholm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
För höga krav på vad?
ibland skriver jag rubriker som inte riktigt passar till inläggen, kanske du märkt?
svår fråga. syftade på flera saker, men mest på människor jag umgås/är med. kommit fram till att mitt sätt att ibland tänka/analysera/värdera sönder saker kan vara orsaken till att jag inte riktigt känner mig hemma/tillfreds. kanske.
känns som om det finns risk för missförstånd och därför ville jag skriva lite till. det är ingen kritik mot andra utan detta att jag ofta känner mig lite frånvarande och iakktagande istället för helt närvarande i sociala sammanhang. så svårt att beskriva detta, men detta var ett försök och frågan syftade alltså på detta, om det delvis skulle kunna vara så att jag har för höga krav. samtidigt är det så svårt att ändra det man (jag) känner.
Ja, det är oerhört svårt att ändra på intuitiva känslor. Jag har insett att mitt behov av att vara fullständigt ärlig och deklarerande i vad jag känner ofta innebär bekymmer. Jag vill säga hur jag känner inför saker och ting och att människor ska lyssna, och försöka förstå, men ibland anser jag att de inte vill/orkar/kan förstå och det hela blir värre än om jag hållit tyst.
Jag är också en människa som har mycket höga krav, känns som du har kommit lite längre i din insikt. Jag jobbar fortfarande med att försöka förstå att det är just kraven som gör att vardagen kan kännas otillfredsställd, trots att det inte primärt Känns så. Jag har så lätt att fastna i känslor av omöjlighet och nedstämdhet i stället för att bara acceptera läget utan tankar på vad som kunde varit/känts bättre i detta nu. Kanske handlar detta (vet inte om jag svamlat bort från det du skrev om...) om en oförmåga för mig att känna mig trygg och lugn i nuet (eller rättare sagt alla situationer som kan utgöra nuet). Även om jag blivit bättre så återstår det saker innan jag kan klassas som trygg i mig själv.
Kom just på ett ämne som vore intressant att diskutrera med dig, men det får nog bli på mailen. Handlar inte direkt om krav, snarare om förväntan, och kärlek. Återkommer!
känns så bra när jag läser vad du skriver och känner igen mig så. jag utgår också ifrån att försöka förklara mig, hur jag tänker/känner men precis som du inser jag att det ibland är bättre att inte ens försöka. då blir jag besviken.
funderar också på det där med trygg i sig själv/självständighet. är lite ambivalent och kan ibland tycka att det inte riktigt går ihop med att vara i behov av andra människor som ändå måste vara målet med umgänge...hmm...
Skicka en kommentar