idag höll jag på att köra på en kvinna som inte såg sig för när hon gått av bussen vid ki. de har flyttat hållplatsen närmare solnabron pga all ombyggnad som sker där vilket gör att alla människor som stiger av bussen nästan direkt ska korsa cykelbanan. borde vara varningsskyltar. de flesta ser sig för, och eftersom det inte finns nåt övergångsställe för de gående över cykelbanan är det cyklisterna som har företräde i detta fall, men det bryr sig inte alla om. vissa vet det säkert inte och andra bryr sig inte. jag tycker generellt det talas för lite om hur gångare beter sig i trafiken och att de faktiskt inte kan korsa gator/cykelbanor hursomhelst eller gå mot rött och förvänta sig att andra fordon (bilar och cyklar) helt ska hänsyn till deras snedsteg för att de är oskyddade gångare. nåväl, det jag också störde mig på var att kvinnan inte ens bad om ursäkt. hon blev kanske också rädd eller skämdes, eller så tillhörde hon just en av dessa gångare som tycker att de har allmänt företräde.
helgen var helt oplanerad fram tills igår då jag ringde erika och frågade om hon och klas ville träffas i helgen. jag har gått och funderat lite på om vi skulle fråga dem om de ville ha en liten fotosession med oss i rålis. har känt mig sugen på att prova att fota människor, eller egentligen kärlek och glädje, och kom på att i rålis finns flera olika miljöer med broar (så man kan fota upp- och nedifrån), vatten och lite olika redskap. vi får se hur det går, dels hur lätt det blir att omsätta teori (ideér jag har om hur man kan ta snygga bilder) i praktiken och dels hur bekväm jag kommer känna mig framför kameran (för jag vill ju ha fina bilder på mig och J också). dessutom kommer mamma&pappa och niklas hit en sväng imorgon för prommis.
två känslor jag erfor idag och reflekterade över att jag gjorde:
- det braiga i att hitta böcker man berörs av, nu två på rad för mig och den jag läser nu, anasarka av marcel aponno, hittade jag helt av en slump på biblioteket och den faller mig så i smak (trots dålig korrektur), både beroende på historien i sig och på detaljrikedomen (kan vara en sucker för just detaljer :-)) i beskrivningarna. den förra, jag ska fånga en ängel av håkan östlundh, gillade jag för drivet och det medryckande i relationsbeskrivningarna.
- känslan av att bära ett barn mot mitt bröst. den slog mig idag när en tjej på jobbet kom och hälsade på med sin sexmånaders. jag kände att jag skulle velat hålla honom, det bara kom över mig. tror aldrig jag känt så förut, den typen av önskan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar