Åtskilliga är de berättelser jag läst eller hört om människor som upplevt snö för första gången och som varit så pass stora att de minns. Som en etsning verkar det minnet ha satt sig i hippocampus eller amygdala eller var det nu är långtidsminnen lagras. Jag funderar på om det finns något som skulle kunna få mig att bli lika fascinerad. Någon slags upplevelse som får en att stå med öppen mun och utsträckt arm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tjusiga bilder. Snön är alldeles rosa.
Tack, men det är nog bara som det ser ut. Kanske pga min "råsiga" bakgrund :)
Skicka en kommentar