smile like you mean it

Av nån anledning har jag alltid haft så svårt för och varit så emot det där så kallade sociala spelet. Att låtsas att allt är så bra, att överdriva, att hålla med fast man inte, att spela med, att småprata/kallprata där man känner att man gör det bara för att, inte för att man egentligen vill eller har lust. Obesvärad tystnad är så skönt. Jag vet inte varför jag är så känslig när det gäller just det här (bortsett från att jag är en rätt känslig människa vad gäller mycket) för om jag vill kan jag ju vara väldigt socialt underhållande jag med.

Under min över två timmar långa cykeltur idag lyckades jag nästan bli attackerad av en kanadagåsförälder som uppenbarligen tyckte jag utgjorde ett hot mot dess små fjuniga barn. Helt oprovocerad började den springa efter mig där jag kom cyklande på andra sidan vägen än vad den lilla familjen höll till. Inte tal om att ta några bilder utan det var rent instinktivt flyktbeteende som gällde. Jag hade hjärtklappning ett långt tag efteråt så det var ingen kul upplevelse men nu har jag empiriskt erfarit vad så många säger om just kanadagäss. De borde skjutas!