ibland träffar man på människor som slår hål på ens fördomsbubblor. som på nåt sätt lever lite mer på att göra andra än sig själv nöjda. nä, snarare sig själv genom andra. det kallas synergi. jag vet att det funkar så. delad glädje är dubbel glädje. redan i hissen på väg upp till vårdcentralen säger en man, som åldermässigt skulle kunna vara min morfar, att det måste vara en svensk hiss eftersom den går så långsamt. det är bara svenskar som är så lugna. människor från andra länder är mer stressade. självklart bryter han själv på svenska. sen frågar han om jag vill ha hans nummerlapp, för jag har kanske mer bråttom än han. jag tar tacksamt emot den.efter ett tag kommer en medelålders man på kryckor in och mannen som bryter reser sig genast och erbjuder den andre sin plats fast det finns flera andra lediga. när jag går förbi väntrummet efter att ha tagit mina blodprover ler jag mot mannen och säger hejdå. den här ytliga formen av kontakt kan ge en så mycket. lite vanlig enkel vänlighet och att släppa in nån bara lite grand kan göra att man går därifrån med ett omedvetet leende på läpparna och en känsla av värme i bröstet.
bekräftelse.
du finns.
och nån ser dig.
1 kommentar:
Tack, för att du stannade upp, och såg mig.
Skicka en kommentar