i affären. jag går runt och plockar lite, observerar, scannar efter nåt jag kan tänkas vara intresserad av att köpa. rökt kalkon. jag hittar bröd som verkar gott och är på extrapris. fryst soppa hamnar i blickfånget. ibland kan jag tänka att det faktiskt är en lyx att få gå och liksom strosa lite på det här sättet mellan hyllorna. jag gillar bäst att handla själv.
läser nåt om ljusrum.
K har beställt en systemdigitalkamera. för ett par år sen skulle jag säkert blivit avundsjuk men den uteblivna känslan nu är så skön.
surfar på sajter med fotografier som väcker tankar och inspirerar.
höstlöv i mängder, upp på benen. bland dessa färgexplosioner trängs ekollon som knastrar när jag går.
på näthinnan: foton av mig när jag var ett par år och på promenad med mamma&pappa i hagaparken i samma miljö som är nu. blå jacka. röd mössa. manchesterbyxor. vita skor. armar i luften. ett barn som utstrålar hälsa och livsglädje. jag gillar dem fotografierna väldigt mycket.
mamma ser inte ut som idag, pappa är sig mer lik. det är svårt att greppa att de var ungefär lika gamla då som jag är nu. inte så att det stressar mig, inte alls. det känns konstigt bara, att se sig själv så liten också, för att man inte minns, inte kan relatera. som att titta på ett foto som föreställer främlingar. men det är vi. var vi. den fundamentala skillnaden ligger i att minnas/inte minnas tillfället då bilden togs. följdfrågan blir inte självklart när började du minnas? utan kanske främst hur och vad minns du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar