krackelerad yta är finare än perfekt för då ser man att andra är som jag.

(jag har länge tänkt att just det stora essingen-motivet ser otidsenligt (eller tidlöst) ut.)

nu har jag köpt iaf första stieg larsson-boken, har hört att den ska vara bäst så jag tänker ge den en chans. men innan dess ska jag nog läsa ett tal till min systers bröllop av linda skugge. känner på mig att jag kommer gilla den.

förutom julstjärnan (en sån där vanlig som jag verkligen ville ha för ett par år sen, men inte skulle välja om idag) som jag tog fram för några veckor sen hänger nu julgranskulor på gardinstängerna i både köket (lila med gulddetaljer) och matrummet (röda glaskulor med silverglittrande tomtar och granar) och på vardagsrumsbordet står en ängel i röd kappa mellan glasklotljusstakarna (som kanske heter snöboll?). det är mitt julpynt. vilket ord egentligen; pynt.

igår tog vi pendeln till spånga och hälsade på bror N. jag hade köpt frukt och vi gjorde sallad på bl a apelsin, kiwi, banan samt fryst mix med mango, ananas och hallon. efter en timme tyckte han vi skulle gå så det gjorde vi. tänk vad jag ibland gillar den här barnsliga total-brist-på-empati-ärligheten. känns som om jag aldrig kommer bli helt vuxen just på grund av att jag känner så.