(ranelidcitat ur kniven i hjärtat)
har man en gång hört björn ranelid prata eller läsa är det obönhörligen den rösten man hör när man läser nåt han skrivit. den rösten når fram, ber inte om att få stiga in utan gör det bara. och boken, denna är den första av honom jag läser, är helt klart skriven på ett lite speciellt språk, kanske det ranelidska med många metaforer. lite poetiskt och liksom lite gammeldags, skulle jag säga. den berör i vilket fall mig, även om drivet i storyn inte är på den nivå jag skulle önska.
på lördag ska vi med hela min familj och ro roddbåt på kärsön (brostugan). har aldrig(!) gjort det förr, så det ska bli spännande, faktiskt. sen ska vi hit och äta. håller på att städa och förbereda lite inför det nu. har tänkt bjuda på en liten buffé, så det är en del att tänka på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar