tema: lek.

utesöndag.

vi åkte med lillebror N till nockeby och gick sen över broarna till kungens marker.
J visade vägen till caféet som ligger lite i utkanten och som serverar våfflor.
jackorna åkte på och av.
människor gick med ansiktena vända mot solen och hundar var rusiga i sin lekiver.
satt på ett berg i solna och åt hamburgare innan vi åkte hem till mamma och pappa via gamla filmstaden där jag inte varit sen de byggt nytt där.
grillade korv på deras uteplats som vid middagstid åter var behagligt varm.
nån gång under natten när jag vaknade mindes jag att jag drömt lycka och att jag var mer solbränd än i verkligheten.

hemma på min gata i stan.

en sorts fredag.

äta: (köpta) pannkakor med glass, grädde och äppelmos.
se: nip/tuck.
läsa: en sorts kärlek.
lyssna: janina.
(försökte) fota: ekorren som bor i trädet utanför vårt köksfönster.

do you want it fine or do you want it perfect?

hade bestämt att vi skulle gå och köpa en taklampa till vardagsrummet vi sett på bolagret efter jobbet. soligt väder gav ju upphov till promenad men ljuset var inte lika med förväntad värme; fortfarande vantväder fast mina händer får gå utan eftersom deras ägarinna varje dag tror att idag är det väl ändå vår. efter en snabb titt på japanens stadshusbilder på kulturhuset, som jag missade när de var utställda i stadshuset och blev glad när jag såg att de nu fanns igen fast på annan ort, gick vi till gamla stan och åt ute ute på riktigt för första gången i år, såg sen en maserati och tog tunnelbanan till skanstull. typiskt självklart var lampan slut och de visste inte när den skulle komma in!

extremt högt och otroligt nära.

(i helgen:)
tänkte på engla och på hennes mamma. undrar så hur en människa som kan göra nåt sånt fungerar. bestämde att det var dags för årets första cykeltur. jag och J fortsatte vår högläsning ur snabba cash av jens lapidus. åt chips till lunch. läste klart extremt högt och otroligt nära av jonathan safran foer:

allt väckte känslor inom mig. en hund som följde efter en främling. det fick mig att känna så starkt. en kalender som visade fel månad. den kunde ha fått mig att gråta. den gjorde det. där röken från en skorsten tog slut. jag ägnade mitt liv åt att lära mig att känna mindre.

varje dag kände jag mindre.
är det att bli gammal?
eller är det nåt värre?

man kan inte skydda sig från sorg utan att skydda sig från lycka.

extremt otroligt många gånger under läsningen, mest på tunnelbanan och bussen och tvärbanan, tänker jag att det här var citatvärt. långa stycken och korta fraser men jag hittar inte tillbaka till ställena och de är som sagt för många. boken handlar om oskar, en brådmogen pojke som förlorat sin pappa den 9:e september 2001. med nalle puh-aktig självklarhet ifrågasätter han världen och dess innehåll under jakten på ett lås som passar en nyckel hans pappa ägde. läs.

kyl och fryshistoria (del II).

efter att mannen från kylskåpsservice mekat med kylskåpet i ungefär en timme, och bl a installerat en ny termostat och den elmojäng som ser till att lampan släcks när skåpet stängs och hackat ut issnö som bildats längs den bakre väggen, var hans slutsats att allt arbete hade varit i onödan. den knapp som både vi och han trodde var den man stängde av och på hela kylen med var tydligen en knapp där man valde om man ville ha lampan tänd hela tiden (läge 1) eller släckt när man stänger dörren (läge 2). fråga mig inte varför man skulle vilja ha den i läge 1 men så var konstruktionen iaf. återstår att se om temperaturen nu kommer hålla sig inom acceptabla gränser i hela kylen (och frysen).

ingenting som betyder nåt är okomplicerat enkelt.

ikväll åt jag middag med farmor på restaurang 1900, jag gillade inredningen, formen på lamporna, färgerna, kompositionen, om man nu kan säga så, om att skapa en helhet i ett (flera) rum. menyn var lite speciell; jag åt revbensspjäll med nån kålröra och jordärtkockspuré och farmor gös. i juni fyller hon 84 år, vilket känns ganska absurt för hon känns nästan precis som alltid. som när vi var på mallorca tillsammans, jag, hon och mamma, för tretton (ja, shit, det har verkligen gått tretton) år sen och som när en av de bästa sakerna jag visste var att träffa henne och kusin A. sen hände massa saker som gjorde att vi inte umgicks så längre, men det var nog mest jag som fick en förändrad inställning och syn och gjorde nåt åt en orättvisa som tärde så på känsliga mig. även om hon känns nästan precis samma kommer det som finns mellan oss aldrig att riktigt bli sig likt igen. bara att sitta här och tänka och skriva om det gör mig tårögd och grejen är att det hela egentligen kanske inte anses så himla stort, men för mig var det stort i den bemärkelsen att jag påverkades högst avsevärt. det är svårt att beskriva år av händelser, skeenden, repliker och subtila handlingar som kedjar i varandra, påverkar flera människor och deras relationer med varandra på ett destruktivt sätt. kort: att behandla sina barn och deras familjer väldigt olika, att alltid favorisera dottern framför sonen, så till den grad att inte ens alla inblandade ser det själva.

det tog ett tag, men nu kan vi umgås på ett annat sätt som jag kan uppskatta. jag tror det handlar om distanstagande; jag utsätter mig inte för nåt som leder till att jag blir så sårad som jag blev då. och kanske, men bara kanske, kan jag ställa mig lite mer vid sidan av och inte påverkas så mycket av det.

jag kan berätta för farmor.

jag får mycket plats.

jag är inte rädd för att ta plats i umgänget med henne.

jag behöver inte fundera på om det jag tänker säga uppfattas som onödigt pladder.

och på motsvarande sätt berättar hon för mig. om allt mellan himmel och jord.

invigning av blomfotosäsongen.

i torsdag efter jobbet åkte vi pendel- tågs- seight- seeing och sen buss till södertälje för att hälsa på H&S och deras lilla A som nyligen fyllt ett. i fredags när vi skulle på middag hos E&K åkte jag pendeltåg igen för att det är lite äventyrligt utflyktigt att åka till en station man sällan besöker och sen ta sig därifrån med hjälp av karta. ikeabesök igår för inköp av ramar (blivit varse hur dyrt det är att framkalla och rama in förstoringar; tre 50*70 kort med ram går på över 800 kronor), tunnare täcke samt jakt efter nån slags större dörrmatta som vi inte hittade. sen vidare till D som bjudit in lite folk för trevligt umgänge. idag fix och plock med tvätt och lite annat, har hållt på sen jag gick upp tills nu, så det var behövligt med en sån dag. annars precis avslutat lunchmiddagen som bestod av god stjälksellerisoppa med grädde och bacon- och parmesantopping.

kyl- och fryshistoria (del I).

inte undra på att man får smärre köldskador på fingrarna när man ska leta i och ta fram nåt ur frysen. lika bra att ta det hela från början: vi hade problem att få lagom temperatur i hela kylen, var för varmt högst upp och för kallt längst ned (till den grad att grönsaker frös). frysen går inte att reglera separat. J trodde att det berodde på att lampan som sitter högst upp lös hela tiden så vi kopplade ur den och då blev det något bättre, men inte bra, knappt acceptabelt. ringde felanmälan och först kom en pojkspoling som inte verkade förstå bättre än vi, sen kom nån annan snubbe från vitvaruservice, han trodde som vi att det var nåt fel på den mekanism som ska stänga av och på lampan. dessutom lyckades han med bedriften att ha sönder termostaten när han var här och grejade. det är lätt hänt. han gjorde nån slags omkoppling så att termostaten går hela tiden mot alternativet inte alls, vilket resulterade i en kylskåpstemperatur på minus 5 (längst ned) till plus 5 (högst upp) och en frystemperatur på minus 30 eller kallare, vilket jag igår kunde konstatera efter att ha testplacerat en termometer, som bara går ned till minus 30, även där. en ny termostat skulle beställas och han skulle höra av sig när den kom. jag har ringt till dem två gånger och undrat över statusen på ärendet. första gången fick jag till svar att det kom nån sån termostat igår kväll så han ringer nog snart. andra gången att han inte var inne igår men jag ska kolla efter och ringa tillbaka till dig. hittills har inget sånt hänt.

för övrigt har jag köpt spanska, färska, jättegoda och söta jordgubbar som verkligen doftar, äter nu som förrätt :-)

tema: gränser.

var går gränsen för dig och var går gränsen för mig? den enda man har att utgå ifrån är såklart sig själv och sina egna gränser när man ska försöka ta reda på och införliva andras i sitt eget unika universum.

tror du inte att alla tror att just de har det värst?

öturer.

soft helg med soliga öturer till stora essingen och reimersholme. annars bara god mat, film (underbar och älskad av alla), vila, mysa och sova middag (lyx).

(tillägg: såg även solstorm senare på kvällen. svensk film har för mig som alltid ett bättre utgångsläge.)

vi behöver inte alltid ord.

jag läste nyligen vildängel av lina forss. grät på slutet. av flera orsaker, tror jag. kände igen mig så mycket i timotejs relation till sin mamma och påmindes om att jag inte har nån bättre vän än min. jag har försökt men nu tror jag inte längre att jag nånsin kommer ha en närmare vän. finns ingen annan jag kan prata med som jag kan med henne. finns heller ingen jag kan bli så sur på. och må så dåligt över, därför att hon står mig så nära. dem man älskar mest kommer alltid vara samma som sårar mest, när det sker. det handlar inte om att behöva berätta allt, utan om att kunna om man vill. eller veta/känna/förstå ändå. tillsammanstystnad. istället för ord-blickar. och fast jag inte alltid visar det är jag så tacksam över den här relationen som vi båda byggt och vårdar.

hur jag än funderar kommer jag fram till nåt som stör lite, lite tar udden av det vackra och fläckar det rena, nämligen att i begreppet kärlek ingår egoism lika mycket som motsatsen (altruism?). det är nog en forntida förutsättning som lever kvar, inte bara som ett arv utan för att den fortfarande har en orsak och verkan. hur oegoistiska vi än anser oss vara sitter jag-känslan mer eller mindre djupt i medvetandet och genomsyrar mer än vi tror.

vackert vemodigt citat från samma bok som får det att brännas i bröstet av igenkänning:

förtränger att jag borde känna yster glädje över samma liv som sliter mig itu.

självklart.

att snöflingor ska landa på krokusarna just när de kommit upp ovan jord är lika självklart

• som att det är tur om det kommer en firre dit där just man själv sitter och metar.
• som att lyktstolpar ska vara utrustade med zorromärke.
• som att det borde finnas trådlös el och internet överallt.
• som att kiwi delas mitt itu och äts med sked, som att persika (och ibland även nektarin) äts med kniv precis som kevin costner gör i bodyguard och som att banan bryts och äts med fingrarna.

skrattig familjeträff med påskbuffé hos mormor i lördags för att hon fyllde år och inte för att det var påsk, men ledigheter orsakade av högtider tas alltid tacksamt emot. ganska mycket matlagning den här helgen, men det är nåt kreativt jag ofta uppskattar. vi har bakat vanliga mandelskorpor och saffransskorpor med rostade hasselnötter, gjort kyckling i ugn med balsamvinägergräddsås, ärtor och spenat, mozzarella-, aubergine- och kasslergratäng med fin tomatsås, pesto och parmesan samt glace au four (som jag aldrig ätit förut). mycket godare, roligare, finurligare och otraditionellare än ägg :-)

kortfredagen.

(varför måste du alltid göra allting tvärtom? vet inte, infinner sig bara en sådan önskan ibland.)

lugn ledig slappdag. och det har varit riktigt skönt behövligt, har annars en viss tendens till rastlöshet ibland, men nu har jag legat i soffan några timmar under filt och känner mig alldeles lugn. har pillat lite med bilder, surfat lite planlöst och hittade för härliga nalle puh-citat. gillar naiviteten och godtrogenheten och självklarheten och leva-i-nuet-heten hos den björnen:

om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldels innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre.

drömsömn.

drömmer obehagligt och vaknar av att jag lagt mitt ben över J. otrygghet? samma som förut: somnar jättefort men vaknar efter kort tid för att jag drömt saker som skulle få en att bli bautarädd om det vore på riktigt. minns inte alls mycket mer än rädslan men tigrar och lejon var närvarande och en lejonhona försökte kyssa mig jättemycket. pratar halvt i sömnen...jag inser att jag pratar men har inte riktigt kontroll över vad.

fixat:

• norton antivirusprogram ytterligare ett år efter att gratisprogrammet avast bråkat
• beställd present till mormor (oinslagbar dubbel- funktion-fönsterskrapa med teleskopskaft)
• kylskåpslampa
  

det är inte varje dag man hittar en smiley.

tid. tid. tid. planer att fylla och leva i. då, nu och sen.

då.

i fredags åkte jag till K efter jobbet. vi lagade mat och pratade om sånt som behövs och sånt som bara föll oss in, det flyter lätt mellan oss.

ungefär 24 timmar senare åt jag och J äntligen middag hos bror M och sambo P nånstans i ett fint hus på en ö ganska mitt i stockholm. P har en sån inlevelse när hon berättar saker att det är svårt att inte dras med och det var ovanligt mycket minnen, igenkänning och skratt med bror. sånt känns fint.

nu.

lite fortsatt spontant surfande innan J är så pass pigg att vi kan äta frukost.

sen

ska vi spendera tid med J:s familj, tänkte ta med datorn så att det även blir lite visuellt kompletterande från new york.

home is the most important place.

jag såg annonsen innan de hade berättat det. S (en nära bekant till min farmor) stod mig inte alls nära men jag minns att hans handslag var så hårt att det gjorde ont och jag förväntade mig ändå att de skulle meddela mig när han dog. tänkte lite på tecknet redan då, en cirkel med en punkt i, visste inte betydelsen men mamma berättade sen att det var ett scouttecken som betyder: jag har gått hem. passande men ändå precis motsatsen; hem är att vara nära dem man bryr sig om, att kunna blotta sig. begravningen var ovanligt stor, mamma och pappa var också där, men inte jag. en vit reflexängel fångade mammas uppmärksamhet vid utgången och hon köpte två; en till mig och till sig själv. sånt blir så tydligt. när hon dör (om det nu sker innan vilket man iofs aldrig vet) kommer den där ängeln att bli nån slags påminnelse om henne, att hon på nåt sätt finns kvar runt om mig ändå. ser mig, lyssnar på mig och känner mina tankar. så hoppas jag döden, även om jag tror att jag blir tvungen att fatta alla beslut själv först då.

hemma igen.

första gången jag flugit så långt och således första gången med sån jetlag. så länge jag gör nånting och håller mig i rörelse är det lungt men så fort jag sätter mig ner är det som nån trycker på en knapp och tröttheten tar kroppen i besittning. försökte kolla på söndagens nip/tuck-avsnitt i förväg strax efter klockan sex igårkväll men det gick verkligen inte att hålla ögonen öppna. la mig klockan sju och somnade så fort jag la mig ner och sov till sju imorse. egentligen inte så konstigt med tanke på att jag inte sov nånting alls på planet natten mellan lördag och söndag; kunde inte slappna av efter en timmes oväder, luftgropar och således ett väldigt skakande.

dagens notering: att sl äntligen bytt färg på 30-dagars kortet i samband med prishöjningen. lila är mycket snyggare än det fula gröna som varit alldeles för länge.

the roosevelt island tramway was born in 1976.

på vår promenad utan mål efter frukost idag fick vi plötligt syn på en linbana som gick över queensboro bridge och tyckte det skulle vara rätt häftigt att åka, hade inte sett nåt om den-som transporterar folk från manhattan till roosevelt island-i guideboken. absolut värt ett omnämnande särskilt eftersom natalie portman i leon åker just den. den åkturen och promenaden över brooklyn bridge är nog de mest speciella och utsiktsgivande sakerna jag gjort här. efter starbucksfika med banannötkaka tog vi linbanan tillbaka till manhattan och gick hem och vilade. inte särskilt snyggt väder idag och vi båda känner oss rätt klara med staden som sådan; nu på eftermiddagen har vi istället testat hotellets lilla pol(bar) och ångbastu och jag har packat eftersom vi åker hem imorgon (kväll).

nästan sånt man inte räknar med ska hända.

ungefär kvart i fyra imorse vaknade vi av en explosion och strax därefter ringde J:s mobil, eller snarare vibrerade eftersom han alltid har den på ljudlös, vilket vi först trodde var nåt slags utrymningslarm och mitt hjärta började slå märkbart fortare. när vi väl konstaterat att det var nån från sverige som befann sig i en annan tid på dygnet som ringt och sen inte hörde massa polis-eller brandbilar samt slagit på tv:n och förblivit informationslösa somnade vi om efter ett tag. efter ytterligare ett par timmar hade händelsen kablats ut, och det var en mindre explosion på times square i ett militärt rekryteringskontor. med tanke på att det ligger tre minuter från vårt hotell var det alltså inte så konstigt att vi hört en ganska kraftig smäll. har precis varit ute och tittat och förutom antalet poliser med tillhörande fordon gick det inte att se att nåt hänt. nu ska jag åka ner och äta frukost, blir rekordsent för vistelsen här. funderar sen på en solig promenad åt hudson river-hållet.

your bed is the best on the market, fitted with the finest egyptian linens.

(det hade ju varit snökaos, även om allt nästan är borta nu.)

jag måste erkänna att jag känner mig lite färdig med staden, så här på sjätte dagen. lusten att bara spatsera runt i omgivningarna har mättats av. gick en runda efter frukost bara för att men det regnade mer än vad som var behagligt (även om det var så pass varmt att jag var barfota i skorna och endast hade linne under kappan) och när jag kom till central park zoo beslöt jag mig för att avvakta med isbjörnar och sjölejon, främst eftersom jag inte hade kameran med mig. det har varit problem med att ladda batterierna till den, vilket troligtvis beror på annan spänning i ledningarna, så jag köpte dyra icke-återuppladdningsbara batterier som ska räcka 7 gånger så länge (jämfört med nån annan sort i samma serie). det lär visa sig hur bra de är...

lifehouse sjunger för mig, hittade storm av en slump på planet hit och den fastnade precis som det var tänkt, jag gillar speciellt att det inte är en fråga:

and i will walk on water and you will catch me if i fall.

jag tycker så mycket om dig.

we love your dog, who is always welcome.

på manhattan finns ett hotell med adressen 125 west 45th street som heter hotel qt. där bor vi under vistelsen här i new york och det är där i rum 711 jag befinner mig nu. igår anlände värmen till new york och jag promenerade halva ön (23 261 steg) till och över brooklyn bridge, varifrån man hade en fin vy över manhattan och fick lite bättre grepp om storleken och höjderna.

i söndags i rå blåsande kyla tog vi tunnelbanan ned till south ferry för vidare färjetransport till staten island, och som vi hört, även en bra vy över manhattan och frihetsgudinnan. gudinnan var ganska liten och på ön fanns inget särskilt att se så vi åkte tillbaka rätt omgående och gick sen förbi ground zero (också mindre än förväntat) som fortfarande efter sju år är en byggarbetsplats och sen vidare genom chinatown (som kändes helt annorlunda än övriga staden), little italy och greenwhich village. åt på en italiensk restaurang där J som beställde en carbonara fick nån slags kall ratatouille medan min bolognese smakade som förväntat och överallt får man massa is i drycken man beställer vilket passar mig utmärkt. tog broadway hem och passerade flatiron building som är den första riktiga skyskrapan (från 1902) men mest kul för formens skull. (stegräknaren slutade på 21 546.)

det mesta är lite större (tom äpplena) och högre och mer och kaosigare och bullrigare, fast samtidigt känns det lite som hemma, inte så annorlunda som jag kanske föreställt mig. att bo eller jobba i new york låter nog flashigare än vad det är. annars är staden väldigt hundvänlig; på hotellet välkomnas hundar (we love your dog, who is always welcome) och inne på banken finns vattenskålar för hundar!

pecan magic bite, espresso brownie och tripple chocolate brownie cookie har jag ätit på starbucks och den goda middagen igår bestod av grillad lax och seven beans salad med avocado. när de ändå hade diet pepsi cherry var jag såklart tvungen att prova den och kunde konstatera att eftersmaken var marsipan som definitivt inte hör hemma där, bättre var då tropicanas ruby red grapefruit. som vanligt när det gäller både godis och mat blir jag iaf hälften av gångerna besviken på nya saker, men det ingår liksom i konceptet. på macdonalds vet man iaf oftast vad man får och m&m brukar hålla måttet :-)

manhattan, new york, lördag klockan 12:20

både datorn och annat jag ville ha i handbagaget gick bra att ta med (ingen viktkontroll) vilket var skönt, så nu blir det åtminstone lite bloggande härifrån och några sköna vykort också, allteftersom.

niotimmars-flygningen stockholm-newark med malaysian airlines gick ovanligt bra och mat och service ombord var inget att klaga på. säkerhetskontroll (där de personligen pratar med alla som passerar) och tull (för att jag hade två äpplen med mig, var först oklart om det var okej eller inte att ta in, men de tog dem iaf) tog sen sin lilla tid och vi var inte på hotellet förrän klockan fyra på morgonen svensk tid. säkerhetstänk i trafiken är inte heller vad man skulle önska. att köra folk utan säkerhetsbälte i snabb hastighet i smal fil samtidigt som man skickar sms är kanske inte det optimala för en chaufför.

igår när J jobbade gick jag ut för att kolla omgivningarna lite, vi bor centralt precis vid times square, vandrade lite planlöst med kamera och karta, letade lite efter matvaruaffärer då jag gillar det stora utbudet jämfört med hemma, men hittade bara nån halvliten. passerade empire state building, gick på broadway, femte-sjunde avenyn, var bl a inne på macdonalds, h&m, macy's och ett bibliotek (där de kollade väskan både vid in- och utgång), bara för att.

eftersom vi fortfarande är lite jetlagiga och vaknar tidigt, åt vi idag frukost (complimentary continental, vilket här innebär bagles, croissant, muffins, äpplen, ägg (överkokta eller nåt annat fel), juice, mjölk, yoghurt, flingor, marmelad och cream cheese. saknar dock nåt lite mer proteinrikt som mättar mer än alla snabba kolhydrater) strax efter sju och en timme senare gick vi ut på en runda förbi grand central terminal, chrysler building och ner till fn:s huvudkvarter vid east river och svartglansiga trump world tower som låg alldeles intill.

nu har jag precis lagt in de hittills tagna bilderna. städmänniskorna kommer snart och vi ska ut igen. blir nog ett besök på starbucks och jag hoppas de har goda lite annorlunda-än-hemma-bakverk :-)

cogitationis poenam nemo patitur.

idag har jag skrattat. alldeles ovanligt, okomplicerat och enkelt mycket och åt såna där betydelselösa saker. det känns bra att jag reflekterade över och verkligen kände in den känslan i magen och bröstet.

idag byter extra många böcker miljö. först bäras i en påse, och sen ställas upp eller läggas i ett nytt hem som till en början, innan de lärt känna de andra, kanske känns lite läskigt och ovant. jag har tänkt börja låna på bibliotek igen efter många års uppehåll. en bricka i antimaterialismens anda. eller nåt.

igår ringde en farmor efter halv tio och mitt sätt att beskriva tillvaron och sakers tillstånd utifrån min synvinkel fick henne att skratta. lite som för länge sen. när en av de roligaste sakerna jag visste var att träffa henne och kusin A. vad jag önskar ibland.

igår, fast tidigare, en pappa som pratade av sig lite - händer inte varje dag. förvånansvärt smärtfritt och smidigt det går att diplomatisera mellan sina föräldrar, att hålla med båda utan att egentligen ta nåns ställning och samtidigt vara sig själv som för övrigt är en av de absolut bästa sakerna med att vara dotter till just dem.

tidig morgon.

vi gick och la oss ganska tidigt igår eftersom J skulle upp vid fyra idag (för att hinna med ett visst plan ifrån arlanda), vilket resulterade i att jag nu sitter och äter frukost samtidigt som jag kollar på gårdagens nip/tuck-avsnitt och väntar in soluppgången. var mer hungrig och lite rastlös än sant pigg när jag bestämde mig för att gå upp; har en känsla av att tröttheten kommer tillbaka fortare än jag önskar...

redan sett.

helgens enda inplanerade aktivitet var att åka till mamma och pappa för att låna en våg och en mobil som funkar i usa. tydligen har min samsung inte rätt bandbredd eller nätverk eller var det hette men mammas gamla sony ericsson ska funka. vågen visar att det är lite på gränsen om både datorn (som ger möjlighet till sysselsättning när man är själv) och allt annat jag behöver för diabetesen kvalar in under femkilosstrecket som är maxvikten för handbagaget, men jag hoppas att det går.

J åker till düsseldorf imorgon och kommer hem onsdagkväll. sen flyger vi alltså till new york på torsdag. J ska jobba (mestadels) och jag ska insupa staden och alla intryck. gå där med min kamera och förundras eller kanske tycka att vissa saker är som hemma. fast det tror jag inte. stockholm känns så invant, så mycket redan sett att det kan bli tråkigt, för litet. fast jag inte trodde att jag skulle känna så; trodde tryggheten skulle maskera tråkigheten.

igår försökte jag fånga himlen.

saker och ting går lite för fort, just nu tar de vanliga vardagliga sakerna som man måste göra lite för mycket tid. för mycket praktiska planerande saker i huvudet och för mycket praktiskt utanför huvudet också. när det bestäms att man ska åka till new york mindre än två veckor innan avfärd (J ska jobba och jag ska typ...vara. se, känna, lukta, begrunda och massa andra såna verb) blir det såklart en del att fixa även med det...

en vilja att fota människor på bussen och tunnelbanan infinner sig. vackra, ljusa, nästan genomskinliga ögon, höga markerade kindben, håret som sticker fram under den fina mössan, påpälsade kineser och bror N:s smala kropp i den lila lyle&scott-pikén. trots att kameran inte varit med vid dessa tillfällen känns det på nåt sätt bra att denna lustvilja vilar i mig.

gå mot plattformens mitt för att öka chansen att komma med detta hårt belastade tåg.

mycket nyttjande av sl och mycket gå (lördag: 19 345 steg och söndag: 21 352) denna helg. igår åkte vi buss och sen tunnelbana till universitetet för att möta E&K och gå på naturhistoriska. var nån ny fotoutställning med olika bergstoppar som var det primära, den var sådär; såklart okej bilder man inte skulle kunna ta själv men ändå lite intetsägande när bilderna inte varierar så mycket. kollade även runt lite annars i museet innan vi flydde från alla barnfamiljer som invaderat stället, tog tunnelbanan till teknis och istället åt lunch på café spoon på norrtullsgatan som K visste var bra. mina crêpes med räkfyllning fick godkänt men inte mer. promenerade sen till gamla stan och åkte hem till oss och avslutade med blackout-spel.

idag hämtade vi lillebror N i kista och åkte sen till kungsträdgården varifrån vi gick till årstaberg via slussen och lunch på ringvägen. precis som jag trodde var det en helt annan upplevelse att gå över årstabron jämfört med när man sitter i pendeln. soligt ljusväder mest hela dagen, som dock förmörkades lite av ljudet av ett automatvapen när vi var på väg tillbaka efter att ha lämnat N och även hunnit med att träffa mamma och pappa som varit och kollat på husbilar. såg sen att det var i rinkeby skotten avlossats och jag visste inte att det kunde låta på så långt avstånd. handlade sen en näst intill ljudlös klocka på clas ohlson; J tycker att min fina cd-klocka från oracle låter för mycket och jag har stört mig på att det endast finns en i sovrummet. nu har vi en i matrummet också även om platsen är provisorisk än så länge.

dagar med aningar av vår i luften.

jag och J lagade trerättersmiddag tillsammans idag:

- advocado med räkor och paprika/chili-crème fraîche och ruccola.
- gratinerade paprikor fyllda med köttfärs och champinjoner.
- kladdig kladdkaka med grädde och björnbär.

(behöver väl inte säga att för- och efterrätt var godast?! :-))

det enda kreativa konkreta jag fortfarande har tålamod till och uppskattar är att laga mat.

annars mycket gå de senaste dagarna som haft aningar av vår i luften. västerbron är min favvo bland sånt som tar en över vatten; bra utsikt och flygplan under inflygning till bromma. gick över både idag (vilket gav ett steginvigningsresultat på 15 745) och igår. planer på årstabron på söndag då vi ska ta hand om lillebror N. har dessutom aldrig gått längs årstaviken på årstasidan.

nu: sovdags.

jag har simmat långt ut.

musik som får mig att rysa av välbehag och beröring just nu. särskilt när man mår bra och skriver om sånt som räknas.

sitter lite i halvmörker med endast den nya fönsterlampan med lila skärm tänd. kollar på korten som kom idag och några blev så bra och klarfärgade man kunde förvänta sig. kul! funderar på om jag ska ta på den rosa varma mössan och gå en runda innan J kommer så vi kan äta tillsammans. fast känslan i magen säger att jag nog ändå får börja med maten nu. tunnbrödrullar med chèvreost, kyckling, ruccola och gurka. som vanligt är det kvasimaten som är den godaste :-)

(tillägg: kunde inte låta bli att ta ett foto)

impress me. surprise me. curious me.

J har pratat om att han vill gå på teater så när mamma frågade om vi ville ha gratisbiljetter (som hon fixat via jobbet) till övervintrare på stadsteatern i fredags tyckte jag det kunde vara värt det. annars är jag mycket restriktiv vad det gäller att betala för teater, musikaler, bio, konserter, museibesök och sånt annat så kallat kulturellt, för jag tycker sällan det är värt det. vet inte om det beror på att jag gjort för mycket sånt och därför blivit blasé eller mitt allmänna tillstånd nu: svårigheten att tycka att nåt är särskilt roligt eller vad det är. nåt annat som jag gillade förut men sällan uppskattar nu är tv och film. samma sak där; jag vet inte varför. finns ju inget annat direkt som ersatt den tiden (skulle möjligtvis vara bloggar då) och jag har ju absolut inga problem med att fylla min tid iaf. men om mindre än en timme blir det såklart nip/tuck. öppningen förra veckan var precis sån man kunde förvänta sig, dvs saker man absolut inte kan föreställa sig ska hända händer. det gillar vi. mer sånt (på tv) :-)

light is nothing without the surrounding darkness.

hade bestämt att vi skulle äta wienersemlor idag. mamma brukar prata om såna och bara namnet tycker jag lovar en hel del men det blev en lätt besvikelse (som vanligt när förväntningarna är för höga). många bakverk ser goda ut men konstigt nog är det inte många som slår en perfekt kladdig kladdkaka eller kanelbulle.

ovanligt mycket folk på tunnelbanan, brukar vara rätt fullt men inte så att man knappt kan hålla i sig. brukar iofs låta bli att hålla i mig i så lång utsträckning som möjligt, bara för att plus att det är muskelstärkande. stod bredvid en man som var mycket inne i sitt bilspel på mobilen och jag tjuvkikade. önskade att jag kunde läsa en bok med samma entusiasm, att jag inte hela tiden kollade hur mycket jag läst; 40 sidor kvar till hälften eller 100 sidor kvar. tänkte på alla dessa människor, hur fasaden är en och det inre ett annat. hur ofta slås jag inte av den tanken? kan inte helt och fullt hålla med om s k lyxproblem; typ att vi hursomhelst alltid har ett varmt hem att gå till och mat att äta. för det första är det inte sant och för det andra kopplat till den amerikanske psykologen abraham harold maslow (som för övrigt skulle ha fyllt 100 år i år), tycker jag. alltså när man uppnått en viss nivå sett till arbete/bostad/partner/familj/ekonomi/umgänge kan man ha svårt att se att man anses ha det bra/vara lycklig trots att man inte. ett par som gärna vill ha barn men inte kan kan brytas ned totalt och inte uppskatta nåt annat, mannen där borta kan ha grova problem med sina tonårssöner trots att han gjort allt enligt mallen och det enda som maler i huvudet på kvinnan som lutar sig mot fönstret är hur det ska bli med hennes mamma som nu börjar bli senil. de som var som de allra bästa kompisar.

nån har nån gång sagt att det är svårare att förlora nån som inte dör.

och nån har nån gång sagt att för att orka vara stark (= klara av svåra saker?) måste man också få vara svag ibland. känna armar som håller om och låta ögonen svämma över för att det lättar på trycket över bröstet.

(efter semmelstycket tänkte jag först säga att jag hade tappat lusten, lite för att kravet att skriva tar udden av glädjen, men så kommer ändå stunder när jag känner att jag får ut nåt positivt av det här skrivandet. det skulle vara lögn att säga att jag kan pränta ned precis vad jag vill men där finns ändå en frihet i att uttrycka mig på mina villkor utan att alltid behöva redogöra för alla argument och alla varför och därför.)

jag vet vad du kommer svara men jag frågar ändå.

mycket flängande fram och tillbaka i helgen (tvärbana, tunnelbana, gå, bil, bil och åter bil), bärande på föremål, kartonger och kassar med sånt man inte anser sig vilja eller kunna leva utan. umgänge med K, E&K och en lillebror som inte riktigt är som alla andra. men det är bara vi själva som drar gränserna och det är kanske en mänsklig instinkt att vara rädd för det okända, det vi inte vet hur vi ska hantera, som delvis grundar sig på en rädsla för att göra fel. men jag vill att försöka ska duga.

för övrigt har stridspiloterna, som var det enda program jag följde, slutat men idag börjar svt sända fjärde säsongen av nip/tuck. jag och J har idag kollat på sista (dubbel)avsnittet av säsong tre igen och jag blev påmind om hur mycket jag tycker om den serien.

myssomna/vakna.

att bara ligga och le mot varandra

alldeles nära

hud mot hud

fingrar längs

händer på

och värmen i upplevelsen blir extra påtaglig när det sker oväntat

i fas

som att vi vet

nu

men inte alltid

för inget är så farligt som att ta nån för given

polly x-mas collection.

lite fördelsfirande hos E&K i fredags med kanelbullar och prinsesstårta då K fyllde år i torsdags. inget läge för spel då andra vuxna (äldre) inte så spelintresserade människor också var där men det tog vi igen på lördagen då P föreslog att vi skulle komma hem till honom och M och äta pizza och utöva brädspel. funderade ett tag på att ta med pictionary men insåg att de andra inte skulle förstå mina förträffliga skisser :-) och tog med blackout istället. i lördags gick vi också hela vägen fram och tillbaka till ringen för lite diverse inköp som mascara, nagelfilar (för typ första gången börjar jag vänja mig vid icke-superkorta naglar) och lypsyl (som J tycker jag missbrukar vilket jag kanske kan hålla med om även om åtgången faktiskt har minskat) plus att jag oväntat hittade en fin tröja på mq. vid korsningen hornsgatan/kristinehovsgatan kom P med sin pälsmössa med svans och tillhörande korta jacka cyklande på en hittad cykel vars växel fastnat på fyran. vad gör du/ni här? skrattar vi i munnen på varandra. det visar sig att hennes sambo (min bror M) skulle handla lister och sen gå på hockey med pappa och bror N vilket P inte tyckte lät särskilt lockande. ni får komma över nu, vi har inte en enda banankartong kvar, säger hon. vi kommer oanmälda, kontrar jag. skratt. det har blivit lite som en parodi att vi ännu inte varit i lägenheten på alströmergatan på riktigt (jag har bara varit där korta slumpmässiga stunder) eftersom de tagit sån tid på sig att komma i ordning, så länge att jag inte ens minns när de flyttade. idag prommis i grönis med mamma&pappa och bror N som kom hit. eftersom mamma iaf förut gillade polly och jag tyckte att det var en kul grej av cloetta att göra en pollyspecialutgåva med julsmaker (glögg, kanel, marsipan, vanilj, saffran och knäck) kunde jag inte låta bli att köpa en sån påse nu när det var extrapris efter jul. även om jag inte är nåt pollyfan var vissa helt okej, men som sagt, mest en kul grej.

sometimes i miss the writing. the free pure imagination.

M ser sin egen bok på tvärbanan, i händerna på en tjej som läser de ord hon valt att sätta ihop och konstruera meningar med. det känns overkligt. men samtidigt väldigt verkligt. lika konkret som att tjejen innan hon steg på plockade upp en fingervante, som omöjligt kan tillhöra henne av storleken att döma, från en fönsterkarm. säkert tillhör vanten hennes pappa, bror, kompis eller pojkvän och hon förväntar sig att tjejen ska ta upp en mobil och ringa eller åtminstone skicka ett sms. men istället tar hon upp M:s bok och börjar läsa. när kontrollanten kommer och ber om färdbevis måste han fråga igen och igen för tjejen uppmärksammar honom inte. som vore hon i en annan värld. den man egentligen är avsedd att leva i, tänker M lite avundsjukt. hon försöker iakkta i smyg men som alltid är det svårt och det slutar med att hon inte bryr sig om att folk kan bli lite småirriterade. hon kan oftast inte sluta att lyssna och titta på andra. det är nåt hon hoppas att hon aldrig ska tröttna på. minst osårbar är man utan beroenden, det har hon lärt sig, och delvis löst på fel sätt genom att inte helt och fullt skala av sig skölden i kontakten med andra. hon skulle vilja känna glädje av att göra det men där finns oftast stråk av missnöje som hon inte vet hur hon ska bli av med. är det aldrig riktigt bra?

M ser sin egen bok i skyltfönstret när hon går förbi pocketshop i västermalmsgallerian. hon vänder sig om, snurrar, ser folk att det är hon? nä, såklart inte. hur skulle de kunna veta? att hon för ett år sen knöt snöret om paketet som var berättelsen som funnits i henne kanske hela livet, men som tagit tid på sig att knappas fram i worddokumentet som efter hand bytte namn. förvåningen över sig själv, stoltheten, som inte erkändes inför andra, att hon verkligen kunde slutföra ett sånt projekt. storheten i det hon gjort minskade ju fler dagar som gick. nu suktar hon åter, trots att hon är medveten om faran i att hela tiden vilja mer.

M ser sin egen bok i ett tidningsurklipp på anslagstavlan och på samma sätt som hon har svårt att bestämma sig för om hon tror på ödet eller slumpen funderar hon på om det verkligen är så att hon har svårt för gråskalenyanserna, tenderar att se allt i svart eller vitt, som nån påstått att hon har. men vad spelar det egentligen för roll?

M ser sin egen bok i en billy på ikea. hur hon alltid älskat dessa små uppbyggda lägenheter. alla detaljer som är så genomtänkta och helt i hennes smak. hon skulle lätt kunna tapetsera hela sin lägenhet med foton från ikea (varför gör hon inte det?) och skulle utan tvekan ta ett jobb som bildletare åt dem. innan några människor kom på att de skulle köra in stora flygplan i skyskrapor i new york fanns en plansch med tvillingtornen på ikea. det är inte mycket hon ångrar men nu ångrar hon att hon inte köpte den då. istället har hon ett egentaget fotografi på en cykel fastlåst i ett staket, taget bara timmar innan. i tre veckor efter stannade hon, och varje dag vandrade hon förbi cykeln, i hopp om att den skulle vara borta när hon kom, men likväl stod den där nästa dag. och nästa. på jfk innan hemfärd läste hon sen en liten notis om cykeln: ägaren var identifierad och han hade denna dag kommit ovanligt tidigt till jobbet. ödet eller slumpen? samma värld eller den man egentligen är avsedd att leva i?

jag vill att du ska.

arton minuter över sex i morse började det hagla på fönsterrutan. ganska oväntat och det tog kanske två sekunder innan jag förstod vad det var. ett par timmar tidigare drömde jag att jag befann mig i en lägenhet med jättepanoramafönster och bevittnade en flygkrasch över bällstasjön. efter ett tag hade det samlats oändligt många plan som cirklade kors och tvärs i luften framför en alldeles djupblå himmel därför att de inte fick landa och det var en obeskrivligt vacker och skön vy som långsamt tog bort rädslan som bildats i mitt bröst ett tag innan då planet nästan kraschat in i huset där jag var.

i lördags var vi på en liten mottagning för släkt och vänner hos H för att hon är klar med sin läkarutbildning och snart ska börja sin at. åt wasabicheescake och pannacotta för första gången men helgens godaste var ändå kinapuffar och pistagenötter :-) ju äldre jag blir ju mer barnsligt förtjust i omatiga saker blir jag.

igår lunch och prommis med E&K och J:s föräldrar i pershagen och sen relativt snabbt ikea-besök, köp av led-lampor och bio (arn) i heron city. första gången jag var där och hela stället andades misär, tyckte jag. de hade lyckats bra med inredning och design men människorna som var där tog udden av allt. sorglig syn.

dagens.

dagens bild: godis där de lyckats bättre med förpackningens design än med innehållet

dagens inköp: skosulor (eftersom dem jag köpte för en månad sen redan gått sönder provade jag nu såklart en annan sort) och en söt liten miniräknare (blir lite onödigt klumpigt att ha grafräknaren ibland även om jag alltid gillat den stora displayen)

dagens anti-rekord: nio (antal tunnelbanestationer det tog för mig att äta upp ett granny smith-äpple)

dagens smaköverraskning: salladen med bl a bulgur och keso som i kombination bildade en förnimmelse av risgrynsgröt

is-suffix.

dagis. friti(d)s. eftis. på mellanstadiet gick jag på eftis istället för fritis efter skolan. inte för att jag egentligen behövde tillsyn utan för att kompisarna gick där och man fick mellis. då tänkte jag inte alls på is-suffix-orden som nu då jag har lagt mig till med en liten förkärlek för just dem och gärna förvränger vissa ordslut.

eftis var nog det ställe jag verkligen började uppskatta spel på. skippo var en klar favorit, och manhattan, mah jong, jenga, tp, resan, drakborgen, pictionary, hotell, dinosauriernas glömda dal, blackout, galenpanna, rappakalja och monopol spelades också frekvent. den glädje och upprymdhet jag minns att jag kände över spelsysselsättning var oerhört mycket större än jag känner över spel idag, trots att jag fortfarande ser på mig själv som en spelgillare. det är märkligt. hur man omvärderar. hur man vrider, vänder, tänker och omsätter allt i relation till allt man vet, känner och upplever just nu. och just nu. och om ytterligare en minut. en dag. en månad. ett år. och denna process bara rullar på. där igen; tänk inte så himla mycket! analysera inte allt in i minsta detalj! nåt jag jobbar på är att inte vara så himla medveten och närvarande i detta fenomen utan försöka stå lite mer bredvid och se på, låta det ske, vara och bli med mig.

förändring och anpassning är svårt och tar tid, kanske framför allt just det att skapa en vilja till att mötas. i teorin är det så enkelt, jag brukar ju säga till andra att man ibland själv måste gå mer än halvvägs för att kunna fortsätta mötas, men själv hakar jag upp mig på småsaker jag egentligen inte vill och är alldeles för emotionell för mitt eget bästa.

nödvändigt utrymme ut- eller ifyllt.

samtal på bussen om förmodad gemensam son:

hon: vet du ove? det finns problem i alla äktenskap. man ser bara hur det ser ut på ytan och det säger inte allt. det finns inga solskenshistorier. alla har sina problem.
han: mm…tänker du på patrik?
hon: aa.
han: han ringde häromdagen. han lät bekymrad ska jag säga dig. väldigt bekymrad. hur de skulle lösa det ekonomiskt och så…de hade pratat om att bo varannan vecka i huset.
hon: så kan man ju inte göra! frågar du mig tycker jag han ska flytta till åland och skaffa sig ett jobb. till lumparland. där kan han ju bo gratis.
han: du menar att han ska bo där han bor nu?
hon: naturligtvis ska han absolut göra det. naturligtvis.
han: men det är ju dyrare att leva där.
hon: ja, men han bor ju gratis.
han: förvisso.

bitterhet över förmodad svärdotter:

hon: hon gör ju ingenting. hon var ju arbetslös en lång period när vi köpte cykeln men inte lärde hon joakim att cykla. och inte simma heller. vad sysselsätter hon sig med? man måste ju göra nåt så att man utvecklas.
han: patrik har väl inte heller gjort så mycket?
hon: jag ska säga dig vad patrik har gjort. han har slitit och arbetat för familjens skull. i allra högsta grad. han är verkligen den som kommer förlora på det här.
han: det tror inte jag.
hon: jo.
han: nä.
hon: det är bara att titta på hans inkomst och sen på hennes inkomst.
han: ha.

särskrivning borde ge löneavdrag.

ibland tror jag att jag ler fast läpparna inte antar den rätta formen. det är bara inombords. och ganska vackert. glädje kan också speglas - strålas - ut från ögonen, men det är inte alltid man ser det så lätt. att titta nån länge och djupt i ögonen kan vara sällsamt och väldigt speciellt. riktandet av hela sin uppmärksamhet mot en annan människa är en av de finaste gåvor man kan ge. och få. det är i såna ögonblick kan man höra sitt livs soundtrack och ibland tro att läpparna ler, när det mest känns så där speciellt inne i bröstet. kanske är det mer en känsla mellan djupt allvar och glädje, väldigt nära det som kallas sällsamt.

kreativa köksaktiviteter.

tråkigt väder och ett lite allmänt hängigt hälsotillstånd bidrog till att jag tillbringade rätt mycket tid i köket igår. vi hade 1.8 kilo köttfärs i frysen sen J:s syster med familj var här men som vi inte åt då och 500 gram lammfärs från D. fick goda lammfärsbollar kokta i tomatsås på nyår och jag gjorde därför såna igen med persilja, vitlök och citron. alla höll däremot inte ihop så bra så det som blev kvar i kastrullen lät jag sen reducera till en god pastasås. sen blev det nästan tre plåtar köttbullar modell större med mycket lök :-) känns alltid bra att stoppa in mat i kyl och frys.

eftersom det blev citron och ägg över funderade jag på nåt man kunde göra av det, checkade först tasteline:s vad har du hemma som kan vara rätt bra och hittade några citronrutor men kom sen på mandelskorpor. relativt hållbara, enkla och god deg :-) så nu torkar tre sorter i ugnen:
1) vanliga med vaniljsocker
2) citron
3) saffran

resten av dagen tillbringas nog mest i soffan och i sängen. skön bara-vara-vila.

puffsnö.

nyfallen och puffig snö samlas på mina skor och på nederdelen av byxorna och jag stannar vid busshållplatsen för att åka två hållplatser jag annars går. busschauffören påminner starkt om hannibal lecter. det är nåt med blicken. sen tunnelbana fram och tillbaka för att hämta lillebror N för promenad i stan. vädret är inte precis så att man njuter så vi går bara till skrapan som jag nu kallar student istället för skatte och sen äter vi lunch i kungshallen; pestokyckling med pasta och för första gången på länge smakar det gott med riktig varm mat.

sometimes i wish i had a proper reason to cry. a reason not so abstract.

hemma igen efter sen nyårsdagsfrukost, lerig slaskig promenad, och sen en sväng in hos E&K för mat och rappakaljaspel. ovanligt mycket flängande och åkande de senaste dagarna, i och med jul och sen nyår då vi också sov borta. även om umgänge är trevligt tar det ork och energi, speciellt att behöva ta hänsyn och anpassa sig. jag behöver tid emellan. för tanke. men främst för att kunna vara helt mig själv. tror att jag har ett ovanligt stort behov av det, även om vissa säkert bara skulle kalla det för omogenhet och brist på tålamod.

pratade med mamma i telefon. är det inget bra? frågade hon direkt. blev tårögd. precis som jag också blev tidigare idag. det sitter kvar. precis innanför, så nära, så ytligt. det kom tillbaka och jag vet vad det är. kan till viss del hålla med och förstå men samtidigt tycka så synd om mig själv. nu ska jag gå och krama J fast jag helst skulle vilja att han kramade mig. (skulle önska att jag hade ett mindre bekräftelsebehov.)