Snubblade över några fina ord av William Blake:
To see a world in a grain of sand
and a heaven in a wild flower
hold infinity in the palm of your hand
and eternity in an hour
Det är typiskt sådant man säger om andra, oftast när det är för sent. Sorg gör att människor minns den som dött som finare än vad han/hon var, och så ska det vara. Passande nog handlar det om att leva i nuet och om att se det stora i det lilla. Det kräver insikt och övning. Och man kommer aldrig riktigt fram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar