en ensamstående mamma från eritrea med många barn.

jag läser lokaltidningen mitti. lite av intresse, men mest för att jag oftast alltid (ett uttryck jag läste idag och inte kunde låta bli att skriva, just för att :-)) hittar saker som jag retar upp mig på i den tidningen. måste vara en av de sämsta som överhuvudtaget existerar. men likväl fortsätter jag att bläddra för det är lite kul att den är så dålig. okej, lite mer konstruktivt sagt handlar det mest om att inte ta ställning. visst får en journalist ha åsikter men det måste ändå finnas en viss bredd i perspektivseendet. i veckans tidning finns en artikel skriven av en linda dahlin som handlar om att det är så synd om husbybarnen som får långt till sin simträning sen husbybadet stängt.

davrell tien tränar barn som är åtta, nio år som bor i husby. närheten till simhallen är en förutsättning för att barnen ska komma till simträningen. han har själv ingen bil och undrar hur han ska ta sig från hemmet i akalla till de andra simhallarna.
- och hur ska en ensamstående mamma från eritrea med många barn ha möjlighet att följa med sitt barn till träningen? barnen kommer att vara borta från sporten i flera månader om man räknar med sommaren, vilket inte alls är bra om man vill tävla, säger han.

herregud. nån måtta får det väl ändå vara. snacka om att särbehandla. har davrell hört talas om att det råkar finnas kommunala färdmedel här i sverige och i synnerhet i stockholm? har han hört talas om att det finns föräldrar som får skjutsa sina barn till olika aktiviteter? eller åka kommunalt om man gör den prioriteringen. eller är det nån ny policy som införts som jag missat som går ut på att alla möjliga olika aktiviteter ska finnas inom gångavstånd? ska en ensamstående mamma från eritrea med många barn ha nån slags särbehandling bara för att hon kommer från eritrea eller för att hon har många barn? eller av nån helt annan anledning?