när hösten kommer så här från en dag till en annan, när färgen på löven förändras medurs, när man känner på luften att den smakar så och när händerna vill ha vantar fast de inte får, då blir jag varse om att det verkligen funnits en tid som kallats sommar även i år. och jag erinrar mig varma stunder de senaste månaderna. ristningar i minnesarkivet. som återförs till näthinnan. till fingrarna. som på kommando. även om jag inte har full kontroll. dock vet jag inte varifrån vissa människor fått uppfattningen om att man inte kan äta glass annat än på sommaren. endast en gång har jag erfarit det; var på grönan med farmor när jag var rätt liten, hade väl knappt börjat skolan, och jag fick slänga den glass jag fått för att det var för kallt. men det var ju innan jag började gilla kalla saker :-) geishaglassen är god men den toppar inte snickersstruten som fanns för ett par år sen men som jag inte hittat sen dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar