gårdagen ägnades åt M och P som gifte sig i vackert belägna tullinge kyrka och det var såklart fint. som med alla saker som verkligen betyder nåt måste man använda detaljer för att lyckas förmedla en helhet; sångrösterna som fick det att värka i bröstet, två blickar och fyra händer som möts och som berättar så mycket och genuin spontan glädje som aldrig kan fås för pengar.på pendeltåget från centralen till tullinge på väg till bröllopet lyssnade jag på ett samtal mellan en man ~70 och en kvinna ~30-40 år, mycket svårbedömt fall. de kände varandra, iaf ytligt, och jag önskade nästan att jag hade haft en recorder med mig, för jag minns inte ens hälften av vad de sa, men de fick mig att småle och de gav mig lite perspektiv. den känslan får jag ofta när jag vistas bland (främmande) människor, mer eller mindre. mannen såg en del av pride-paraden genom fönstret: det är nån procession idag, tror jag. jag gillar inte sånt, det är så mycket människor. jag var inne en gång förut på en sån där vattenfestival. ojoj, vad jobbigt det var. de pratar om varandra, ibland är folk för upptagna med vad de själva ska berätta att de inte är förmögna att lyssna alls. mannen gör en gest mot vagnen han har framför sig och berättar att han inte orkar bära nåt utan alltid måste ha den med sig. kvinnan, som ger ett så osäkert intryck att jag ser henne som en tjej trots att hon passerat det stadiet åldersmässigt, säger att det är bra. hon skulle aldrig våga säga emot honom. jag tycker lite synd om henne, så osäker hon verkar vara, eller snarare vilken plats i livet hon hamnat på, hur kort hon tänkt, men samtidigt känns det bra; det ger mig en liten skjuts uppåt. hon skriver i nån form av lokaltidning i norrtälje och pratar vidare om en artikel hon skrivit om john bauer...bla bla bla...jag undrar som så ofta vart folks självinsikt tagit vägen. lyhördheten. herregud. och ja, jag tänkte att jag och pappa skulle åka och titta på kvarlevorna i vadstena i sommar, men det har inte blivit av ännu, men som sagt, det har jag tänkt. vadstena är så fint, de har en sån fin affärsgata där. affärsgata. ja, ja, lilla vän. gubben babblar på om sin son som nyss åkt ner till sierra leone för att arbeta som lärarinstruktör och om att han nyss gift sig med en gymnastikdirektör. stoltheten lyser tydligt igenom och det är härligt. sierra leone, ligger det i spanien? frågar kvinnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar