jag vet inte om det håller på att bli riktigt kallt, om det stämmer det han sa, pojken i sex-sjuårsåldern jag passerade som glatt sa till sin måttligt intresserade mamma att nu är hösten äntligen här på riktigt eller om det bara beror på att jag ibland just nu känner mig febrig, men imorse hade jag velat både en varmare jacka och vantar. åt dock kanske lite motsägelsefullt kycklingsallad med mamma ute ute idag i gnistrande solluft innan vi besökte mormor som ramlat och nu fått skruvar i höften och ligger på ortopeden. på skallröntgen syntes också nån skugga men det var tydligen inget att göra nåt åt. folk runtomkring frågar om hennes ålder när man berättar och jag måste slå upp henne på birthday. kommer det inte nån liknande tjänst snart där man kan se var folk har varit folkbokförda en viss tidpunkt?
det är lite häftigt när man tillåter människor att nå fram till ställen i en själv man trodde att man alltid skulle behålla helt dolda. nåt av det vackraste är att blotta sig på samma sätt som att gråta oensam är vackert. just för att det innebär precis samma sak. människor kommer aldrig sluta vilja dela. för det bekräftar. omfamnar. smeker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar