is beauty really in the eye of the beholder?

hon frågar om han ser bra ut. klart han gör. mer än. men när man kommer till en viss gräns, och endast då, måste man omdefiniera en del saker. när man är tillräckligt nära flyter ytan och det som finns innanför delvis ihop. nånting kan skimra igenom och förändra de rent fysiska dragen. hon har sett det. på många olika sätt. det är inte så värst svårt egenligen, fast det på samma gång ibland ter sig väldigt märkligt. det här med skönhet. så kallad. så påtagligt. som kan ta andan ur en på ett helt annat sätt än nåt så kallat intellektuellt eller intelligensmässigt. fast hon alltid har fått höra att det är insidan som räknas. bullshit. hon kan nästan inte gå nånstans utan att bli pådyvlad motsatsen. hon kan knappt längre se eller ens svepa med blicken över människor på bussen eller tunnelbanan utan att kategorisera. hon vill egentligen inte medverka till en sån värld men hon kan inte värja sig. hur blev det så? hur blev utsidan så betydelsefull?