verklighetssugen.

med ansiktet vinklat mot solen går jag förbi ett päronträd jag inte reflekterat över låg där förut.

det är ingens. och allas.

fläckvis är marken fortfarande mörk och fukten i luften gör mig ännu mer hungrig på värmen och ljuset från det gula klotet. jag tittar som vanligt så länge att jag får ljusfläckar framför ögonen.

på bussen känner jag att nån rycker i min ryggsäck och när jag vänder mig om är det en liten pojke i vagn som fått tag i reflexspöket som hänger i dragkedjan.

han har stora blåa ögon och hans namn är leo.

många har hörlurar i öronen men jag lyssnar till den härliga melodin i språket hos tre pojkar i tonåren som pratar franska.

och när bussen svänger vid västerbroplan sveper mina ögon över några elever med färgade band tvärsöver bröstet som spelar fotboll i rålis. jag blir lite fotosugen. detaljer. en arm som sträcks ut för att hålla balansen. det strilade ljuset som skuggar ena halvan av ett ansikte och gör blont hår blänkande.

men mest bara verklighetssugen. medveten. delaktig.