en av de ca sex miljoner som inte kollar på Luuk nu

Nej, jag kollar inte på Melodifestivalen. Har det inte ens på i bakgrunden. Behöver inte sådant tidsfördriv, för det är faktiskt vad det är för mig. Har mer och mer börjat gilla tyst. Dock inte riktigt kommit fram till om risken är större att man (jag) tänker för mycket om det är tyst kontra musik. Det beror så mycket på. Känner mig ovanligt trött och till och med lite nere utan egentlig anledning ikväll. Har min rosa favoritmössa på mig, har jag ibland inne när jag känner mig lite frusen. Konstigt nog värmer den även händerna, som ofta är kalla.

Även denna helg blev det en utställning, eller rättare sagt två, eller mer precist ett besök på Stadsmuseum med G. Första gången vi hörde om Johan Hagelbäcks russinkonstverk tyckte vi det var lite löjligt, men sedan såg vi något mer inslag på TV, så vi gick dit ändå. Några saker var riktigt genomtänkta och välarbetade, som tex russin som rockar fett i Russkilde och russin gör vågen på Russunda :)

Utställningen om döden handlade inte helt oväntat ganska mycket om livet. Rätt svårt att inte glida åt det hållet, säger jag som tänkt rätt mycket på just det. Däremot fanns Sveriges enda giljotin att beskåda: 1910 användes den för första och sista gången, då halshöggs den 37-årige kyparen Johan Alfred Andersson Ander på Långholmsfängelsets gård. Han hade dömts för rånmord på 24-åriga Anna Viktoria Hellsten. Just det där att huvudet separeras från kroppen är svårt att greppa. Så brutalt och definitivt.