viskande vemodigt vackert.

godast just nu. fast jag har lagat riktig mat, sån som är lite pysslig, lite hackande och skärande och rörande och väntande. inte sallad, rester, halvrester eller halvfabrikat. det sker ju inte varje dag och därför kan det hända att händerna längtar efter just de rörelserna, att skära i falukorv eller att klippa bacon. och jag fick återigen bevis på att dijonsenap smakar helt annorlunda när man värmer upp den.

chokladöverdragna hasselnötter är svåra att hitta på annat sätt, vilket är mycket märkligt. man talar om konsumentmakt men vad ska jag göra åt att karamellkungen inte har såna i sitt sortiment eller att fazer inte säljer dem på annat sätt? skriva ett mejl?! hmm...

joshua radin sjunger så viskande vemodigt vackert att jag inte kan sluta lyssna.

and I know it's easy to say
but it's harder to feel this way

för jag hävdar att känslor aldrig kan induceras.
de är,
kommer och går,
ibland lite som de vill och ibland som man själv vill.

(observera att jag inte varierat typsnitt och radavstånd, det gör tydligen blogger så bra själv. nån måtta får det vara på hur länge man orkar försöka trixa det rätt. blää.)