take that-reunion (utan Robbie)

När jag hörde Patience med Take That för första gången, för bara ett par dagar sedan, gick den rakt in i mig på en gång. Jag gillar videon också, den påminner mig lite om Fårö, och ljussättningen. Och fingrarna. Jag visste inte att det var de som sjöng och nu när jag vet det tycker jag fortfarande inte att det låter som Take That. Men jag är glad att de gjorde den, för det kommer bli en sådan låt som jag lyssnar sönder och samtidigt tror jag att något inom mig gör det. Eller kanske precis tvärtom.