När det för en gångs skull bara är jag på middag hos mamma och pappa och vi har ovanligt mycket att tid och jag känner således att jag kan ta upp flera saker jag har på hjärtat och vi har en givande diskussion, blir det störande momentet en fågel. Mamma har skaffat en engelsk undulat och Simson (som pappa så stolt har namngivit den till) pratar så högt att han stör vår konversation. Jag vänder mig till Simson och säger åt honom att hålla käften. Mamma reagerar. Herregud, det är en fågel och jag kan för guds skull inte se vad man får ut av en sådan. I hela mitt liv har jag velat ha en hund och nu skaffar de en undulat.
Jag kommer inte direkt be om att få vara extramatte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar