fix och don.

lagom helg; trots skuffvädret igår var jag och J ute två gånger, vilket jag egentligen tycker är minimum. och då var ändå den ena promenaden bara för att. eftersom solen idag gjorde det till utan-jacka-väder gick vi från alvik via alviks strand till stora essingen istället för att ta tvärbanan hela vägen, kollade in några villor i x-antal-miljonersklassen på håll och spontanfikade med P och M (som vi träffade utanför coop) innan handling eftersom E och K skulle komma på middag, vilket gör att jag åt både kladdig kanelbulle och kladdig baklava på en och samma dag och det händer ju inte så ofta.

annars mest lite plock och fix (inför några föräldrars fördelsdagar) och don och bara vara. med andra ord just lite lagom liv. eller nåt. känner att det egentligen är lite brist på motivation till bloggande här. eller kanske mest på koncentration...även om man inte kan kalla det att bli störd när det bara är mysigt. så.

oriktig mat.

oriktig mat till middag idag, som kompensation för igår :-) inte så mycket för att det är enklare utan mer för att det är godare att fylla en tallrik med apelsinklyftor (som talade om att apelsinsäsongen inte kommit igång ännu), fullkornsbröd och mariekex med smör och ost, cashewnötter och bitar av marabou helnöt och dricka äpple/apelsin/passionsfruktsjuice och vatten (med stora isbitar i) till.

viskande vemodigt vackert.

godast just nu. fast jag har lagat riktig mat, sån som är lite pysslig, lite hackande och skärande och rörande och väntande. inte sallad, rester, halvrester eller halvfabrikat. det sker ju inte varje dag och därför kan det hända att händerna längtar efter just de rörelserna, att skära i falukorv eller att klippa bacon. och jag fick återigen bevis på att dijonsenap smakar helt annorlunda när man värmer upp den.

chokladöverdragna hasselnötter är svåra att hitta på annat sätt, vilket är mycket märkligt. man talar om konsumentmakt men vad ska jag göra åt att karamellkungen inte har såna i sitt sortiment eller att fazer inte säljer dem på annat sätt? skriva ett mejl?! hmm...

joshua radin sjunger så viskande vemodigt vackert att jag inte kan sluta lyssna.

and I know it's easy to say
but it's harder to feel this way

för jag hävdar att känslor aldrig kan induceras.
de är,
kommer och går,
ibland lite som de vill och ibland som man själv vill.

(observera att jag inte varierat typsnitt och radavstånd, det gör tydligen blogger så bra själv. nån måtta får det vara på hur länge man orkar försöka trixa det rätt. blää.)

flyktig förnimmelse.

när man förvånas över sina egna känslor, att känna så starkt bara genom att titta, lyssna och vidröra(s). en flyktig förnimmelse av oxytoxinet. att utvalda ögonblick dras med, in i, verkligheten. då, nu och snart; inse att akut presens inte kan existera utan längtan och minnen, vilka för övrigt bara är substitut för imperfekt och futurum, det är per definition en växelverkan ungefär som att en triangel inte förblir just det utan de tre hörnen.

i helgen har jag och J träffat K (mycket planerat), bror M och P (av en mycket stor slump) och E och K och J:s föräldrar (lagom mycket planerat), vandrat ovanför klipporna i fredhäll, på kullersten och gräs i och omkring gripsholms slott och fått god mat även om det godaste på hela helgen nog ändå var trillingnötterna i alladinasken :-)

we love until we die. hope so.

nånting i den här låten gör att jag berörs (fast jag inte brukar gilla sån här musik), utöver videon som är så skönt detaljig.

har varit ovanligt sysselsatt, så pass att bloggandet och bloggläsandet har blivit eftersatt, men det är bra, om inte annat så för övnings skull; inte fastna i mönster och ha så få måste-saker som möjligt. men som alltid finns det gränser man inte vill komma för nära fast man vet att de är dynamiska och att såväl vertikal som horisontell förflyttning förekommer.

gillar
milko fjällyoghurt hallon som J köper - den smakar verkligen hallon fast den bara innehåller 4,2% av bären.

telenors reklam - den där jackie kennedy ringer och frågar om sonen/dottern pluggat till matteprovet och martin luther king om att densamma måste följa med till landet i helgen. kreativ idé.

börjar dock tröttna på
vi:s ältande om att de minsann är de enda som inte infört egna märken-produkter utan endast har orginal. men alla vet tydligen inte det ännu. okej, det kanske är jag som är selektivt observant här. erfor senast idag att en del människor inte är medvetna om sånt. hemköp har sitt eget temärke och det var mycket billigare. men tjena.

människor som skriker/pratar jättehögt i mobilen på kollektiva färdmedel eller allmänna platser eller som spelar musik utanför sina hörlurar. men snälla nån.

noterat
att de nya bussarna går samma väg som bilarna, det vill säga blir större och större. idag höll en trafikskylt på att bli nermejad när bussen från karolinska skulle åbäka sig ut. terminaler och vägar är inte anpassade för dessa monsterfordon. har också tänkt på att vissa garage ju inte heller kan svälja en suv. dessutom låter vissa bussars dörrar nåt oerhört, så pass att jag var säker på att de överskred den tillåtna gränsen, men nej, det gör de inte, enligt nån nisse på sl som besvarade min synpunkt. människor kan uppleva olika ljud olika störande. jasså, är det så?!

vet du?

vet du vad? vet du vad jag skulle vilja? hon tänker efter. fast hon egentligen inte behöver. för det gör ingen. innerst inne vet man. hon trodde förut att man måste ha mött andra för att. mött andra på riktigt. men hon är inte lika säker längre. och ytliga attribut som ses som erfarenheter kan ibland ersättas av andra. hon förvånas av och till över vad ögon och händer kan förmedla. söker efter definitioner som hon vet aldrig skulle existera om de präntades ned. som bara finns i luften mellan. som inte är likadana vare sig före eller efteråt.

samtidigt sitter en mormor ensam på sitt landställe. hon skriver ett kort till ett av barnbarnen. hon är ärligare än hon brukar. mycket tid tillbringas med att titta ut genom fönstret. förut, när barnbarnet var mindre, och lite mer lyckligt ovetande om vissa saker som hänt, fanns ett stort hallonland där på landet. inga hallon var så goda. med mjölk brukade de intas. och sockerskålen är fortfarande densamma. nu ser mormorn mest bara grävlingen ibland. men för det krävs ett tålamod som barnbarnet inte har, aldrig haft, kanske inte ens vill ha? mormorn känner nåt speciellt för det barnbarnet, nåt hon inte kan sätta fingret på. kanske är det hennes undermedvetna som försöker rätta till det som inte blev helt lyckat under årens lopp. med döttrarna. ännu inser hon inte att barnbarnet redan vet och inser så mycket mer än hon själv nånsin kommer göra. hennes beteende är som taget direkt ur en psykologibok. så säger barnbarnet om mormorn till sin mamma. för att trösta? förklara? vem har sagt att saker och ting blir lättare bara de får sin förklaring? barnbarnet vet att hon har en tendens till att undra varför. kanske kommer den delvis från mamman. det spelar ju egentligen heller ingen roll.

hon undrar lite om avståndstagande kontra konfrontation. där får man pröva sig fram. hon har redan vandrat lite på båda vägarna men det där tar liv att lära sig. det vet hon.

vet du? vet du vad jag skulle vilja? hon tar sällan de orden i sin mun men de finns där ofta ändå, långt fram i medvetandet. hon tänker att det egentligen inte är mycket hon begär. att andra har fått, verkligen fått, mer. samtidigt kan hon ju njuta av det hon har. inte bara försöker utan gör. för hon vet.

höst på riktigt.

jag vet inte om det håller på att bli riktigt kallt, om det stämmer det han sa, pojken i sex-sjuårsåldern jag passerade som glatt sa till sin måttligt intresserade mamma att nu är hösten äntligen här på riktigt eller om det bara beror på att jag ibland just nu känner mig febrig, men imorse hade jag velat både en varmare jacka och vantar. åt dock kanske lite motsägelsefullt kycklingsallad med mamma ute ute idag i gnistrande solluft innan vi besökte mormor som ramlat och nu fått skruvar i höften och ligger på ortopeden. på skallröntgen syntes också nån skugga men det var tydligen inget att göra nåt åt. folk runtomkring frågar om hennes ålder när man berättar och jag måste slå upp henne på birthday. kommer det inte nån liknande tjänst snart där man kan se var folk har varit folkbokförda en viss tidpunkt?

det är lite häftigt när man tillåter människor att nå fram till ställen i en själv man trodde att man alltid skulle behålla helt dolda. nåt av det vackraste är att blotta sig på samma sätt som att gråta oensam är vackert. just för att det innebär precis samma sak. människor kommer aldrig sluta vilja dela. för det bekräftar. omfamnar. smeker.

is beauty really in the eye of the beholder?

hon frågar om han ser bra ut. klart han gör. mer än. men när man kommer till en viss gräns, och endast då, måste man omdefiniera en del saker. när man är tillräckligt nära flyter ytan och det som finns innanför delvis ihop. nånting kan skimra igenom och förändra de rent fysiska dragen. hon har sett det. på många olika sätt. det är inte så värst svårt egenligen, fast det på samma gång ibland ter sig väldigt märkligt. det här med skönhet. så kallad. så påtagligt. som kan ta andan ur en på ett helt annat sätt än nåt så kallat intellektuellt eller intelligensmässigt. fast hon alltid har fått höra att det är insidan som räknas. bullshit. hon kan nästan inte gå nånstans utan att bli pådyvlad motsatsen. hon kan knappt längre se eller ens svepa med blicken över människor på bussen eller tunnelbanan utan att kategorisera. hon vill egentligen inte medverka till en sån värld men hon kan inte värja sig. hur blev det så? hur blev utsidan så betydelsefull?

skuff.

i väntan på bröd som aldrig jäser roar jag mig med en lista igen. är sjuk och har långtråkigt men med tanke på att J har varit sjuk i tre veckor nu och inte klagat en enda gång borde jag inte heller göra det.

vem ringde du senast?
pappsen.
vem ringde dig senast?
J.
hur löd det senaste sms:et du fick?
bra att du va ute och hade lite kul ikväll. sov gott nu min prinsessa o puss/din sjukling.
föredrar du att ringa eller skicka sms?
beror mycket på. föredrar mejl framför sms.
är dina föräldrar gifta eller skilda?
gifta.
när såg du senast din mamma?
idag.
när vaknade du idag?
strax före åtta.
vilken är din favoritjulsång?
hark! the herald angels sing/gloria (in excelsis deo).
vilken är din favoritplats?
hemma.
föredrar du skor, strumpor eller barfota?
barfota. utan tvekan.
när var du i kyrkan senast?
drygt en månad sen, då M och P gifte sig.
var tror du att du befinner dig om tio år?
inte en aning och funderar inte så mycket på det heller. försöker leva i nuet.
vad skrämde dig om natten som barn?
inget; jag var inte särskilt lättskrämd.
har du stationär eller bärbar dator?
bärbar.
är du social?
beror på. vissa skulle nog påstå det men svaret blir nog nej.
vad dricker du till frukost?
juice av nåt slag.
kan du spela poker?
kan och kan. vet väl reglerna på ett ungefär.
är du en beroendemänniska?
är inte alla det? egentligen. jag är beroende av kärlek och människor. om det inte är samma sak.
har du någonsin åkt ambulans?
ja.
vad har du närmast dig just nu som är rött?
mobilen.
kan du byta olja på bilen?
nä, absolut inte. förresten byter man väl inte, man fyller väl på?
nytt ord alla borde använda sig av i höst?
skuff= skräp, onödigt, irriterande.
hur många nycklar finns det på din nyckelknippa?
tre.
vilken svordom använder du mest?
fucking jävla. men bara med ironi.
skulle du hellre ta bilden än att vara med på bilden?
självklart.
om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
en lägenhet.
använder du huvtröjor?
händer att jag gör.
kan du vissla?
visst. och ibland riktigt bra också.
tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
helt övertygad om att de gör.
har du gråtit offentligt?
har nog hänt. jag har rätt lätt för att gråta.
kan du kasta macka?
nej. jag gillar att sparka på stenar framför mig när jag går istället.
är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
både och. jag registrerar omedvetet fel, såsom stavfel och särskrivningar, i saker jag läser men har tex inga problem med att själv bara skriva med gemener eller utelämna subjekt i meningar, vilket säkert andra tycker är fel.
har du någonsin köpt något från eBay?
jepp, en nip/tuck dvd-box.
tycker du om att krama folk?
nä, inte folk i allmänhet men vissa utvalda.
äger du en digitalkamera?
ja, jag ÄGER en digitalkamera.
vilka böcker, om några, har fått dig att gråta?
säkert flera men en jag minns var hallå eller! av robert bagius (en kille som dog i cancer)
får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
nej, varför skulle jag få det?
vad var den senaste musik du lyssnade på?
only you med yazoo (fortfarande).

only you.

precis i rätt ögonblick. när jag tröttnat på de låtar som för en tid sen framkallade samma sinnesrörelse som denna nu gör. och med hela texten blir det enklare att sjunga med (dock har jag klippt fritt nedan):

looking from a window above it's like a story of love
can you hear me?
want you near me

all I needed was the love you gave
all I needed for another day
and all I ever knew
only you

and I need you

when I see you

wonder if you'll understand it's just the touch of your hand

alltid.
det kommer alltid handla om ögonen och händerna. vad dessa kan förmedla.
långt bortom alla ord?

har lunchat med mamma idag och träffat K och H ikväll. lite verklig uppdatering. inte via telefon, mejl, msn eller facebook.

vill ju känna. vill behöva. vara behövd. även om det är farligt. för den starka känslan i bröstet väger tyngre än asfalten som eventuellt kan göra skrapsår om man faller.

only you.

borde sova. (borde?)

men det är så mycket...att vara uppe.

kvällstoner som slår an precis rätt strängar.

verklighetssugen.

med ansiktet vinklat mot solen går jag förbi ett päronträd jag inte reflekterat över låg där förut.

det är ingens. och allas.

fläckvis är marken fortfarande mörk och fukten i luften gör mig ännu mer hungrig på värmen och ljuset från det gula klotet. jag tittar som vanligt så länge att jag får ljusfläckar framför ögonen.

på bussen känner jag att nån rycker i min ryggsäck och när jag vänder mig om är det en liten pojke i vagn som fått tag i reflexspöket som hänger i dragkedjan.

han har stora blåa ögon och hans namn är leo.

många har hörlurar i öronen men jag lyssnar till den härliga melodin i språket hos tre pojkar i tonåren som pratar franska.

och när bussen svänger vid västerbroplan sveper mina ögon över några elever med färgade band tvärsöver bröstet som spelar fotboll i rålis. jag blir lite fotosugen. detaljer. en arm som sträcks ut för att hålla balansen. det strilade ljuset som skuggar ena halvan av ett ansikte och gör blont hår blänkande.

men mest bara verklighetssugen. medveten. delaktig.

i know the pathway like the back of my hand.

med tanke på att jag fortfarande vaknar vid fem-sextiden på morgonen borde jag sova men idag har jag haft en sån skrivlust. jag har skrivit och jag skriver ännu. J åker nattåg från umeå hit just nu. han skickar små kombinationer av bokstäver till min telefon. ord som känns - långt inne bakom under. jag har pratat med bror M i telefon. säger att jag är förvånad över att han inte finns på facebook. lite ironisk är jag allt och det hör han. sånt där slutade jag mä för länge sen, jag är ju knappt på msn längre. vi pratar lite om förväntningar. garantier. livskontrakt. J. han verkar vara en bra kille är M:s kommentar när jag berättar att J sagt nåt som M också sagt till mig flera gånger och jag förundras återigen över att det känns så bra och okomplicerat att prata med honom, att vår relation fortfarande är så lätt att återuppta fast vi ses för sällan.

när händerna inte slutar vilja.

när hösten kommer så här från en dag till en annan, när färgen på löven förändras medurs, när man känner på luften att den smakar så och när händerna vill ha vantar fast de inte får, då blir jag varse om att det verkligen funnits en tid som kallats sommar även i år. och jag erinrar mig varma stunder de senaste månaderna. ristningar i minnesarkivet. som återförs till näthinnan. till fingrarna. som på kommando. även om jag inte har full kontroll.

dock vet jag inte varifrån vissa människor fått uppfattningen om att man inte kan äta glass annat än på sommaren. endast en gång har jag erfarit det; var på grönan med farmor när jag var rätt liten, hade väl knappt börjat skolan, och jag fick slänga den glass jag fått för att det var för kallt. men det var ju innan jag började gilla kalla saker :-) geishaglassen är god men den toppar inte snickersstruten som fanns för ett par år sen men som jag inte hittat sen dess.

en ensamstående mamma från eritrea med många barn.

jag läser lokaltidningen mitti. lite av intresse, men mest för att jag oftast alltid (ett uttryck jag läste idag och inte kunde låta bli att skriva, just för att :-)) hittar saker som jag retar upp mig på i den tidningen. måste vara en av de sämsta som överhuvudtaget existerar. men likväl fortsätter jag att bläddra för det är lite kul att den är så dålig. okej, lite mer konstruktivt sagt handlar det mest om att inte ta ställning. visst får en journalist ha åsikter men det måste ändå finnas en viss bredd i perspektivseendet. i veckans tidning finns en artikel skriven av en linda dahlin som handlar om att det är så synd om husbybarnen som får långt till sin simträning sen husbybadet stängt.

davrell tien tränar barn som är åtta, nio år som bor i husby. närheten till simhallen är en förutsättning för att barnen ska komma till simträningen. han har själv ingen bil och undrar hur han ska ta sig från hemmet i akalla till de andra simhallarna.
- och hur ska en ensamstående mamma från eritrea med många barn ha möjlighet att följa med sitt barn till träningen? barnen kommer att vara borta från sporten i flera månader om man räknar med sommaren, vilket inte alls är bra om man vill tävla, säger han.

herregud. nån måtta får det väl ändå vara. snacka om att särbehandla. har davrell hört talas om att det råkar finnas kommunala färdmedel här i sverige och i synnerhet i stockholm? har han hört talas om att det finns föräldrar som får skjutsa sina barn till olika aktiviteter? eller åka kommunalt om man gör den prioriteringen. eller är det nån ny policy som införts som jag missat som går ut på att alla möjliga olika aktiviteter ska finnas inom gångavstånd? ska en ensamstående mamma från eritrea med många barn ha nån slags särbehandling bara för att hon kommer från eritrea eller för att hon har många barn? eller av nån helt annan anledning?

det känns som om ute och inne vill varandra nånting.

ett väldigt vackert ernstcitat som J la fram för mig. jag har aldrig kollat på ernst särskilt mycket men den här säsongen har jag sett lite av honom och jag skulle ljuga om jag sa att han inte är entusiasmerande även om det ibland är lite på gränsen till att det blir för mycket. sånt kan jag störa mig på i verkligheten ibland. jag vet inte varför men jag är ganska återhållsam när det gäller att visa känslor på det sättet, det spelar ingen roll vilken sida av skalan vi snackar om. det har kanske med personligheten att göra. och livsrutin. eller brist på. tro på mig själv. att jag får. vara. kan.

J sover redan medan jag sitter här och funderar lite samtidigt som jag knaprar mariekex. underskattad föda som jag återupptäckt efter många många års uppehåll.

karl fazer.

sådär. då har jag också öppnat ett konto på facebook, fast jag håller med zoe en aning. skolgård för vuxna där man visar upp sig: se så många vänner jag har, vad jag gjort/gör, vad jag äger och hur många som kommenterar på min sida. som om det egentligen skulle definiera en. jaja. och ja, man kan faktiskt ifrågasätta fast man själv är en del av det hela.

visuellt berättar jag vad jag äter nu. karl fazer slår marabou. lätt. för övrigt köpte jag leverpastej på tub för första gången idag och J har fått körtelfeber, vilket är synd för han är så trött och har väldigt svårt att svälja. jag lider med honom och funderar på vem som smittat vem samtidigt som jag läser att inkubationstiden är fyra-sex veckor och undrar vad det är för skillnad på testena man tar för att kolla om man har antikroppar mot epstein-barr-viruset. alltså skillnaden för att se om man varit sjuk eller är det nu. kommer på att det nog handlar om olika typer av antikroppar; IgM är väl såna som bildas efter en viss tid...hmm...det känns ju bra att man lägger ned tid på att fundera på så viktiga saker.

pannkakstårta.

mer mamma och pappa. de kommer hem till mig med pannkakstårta. drottningsylt och jordgubbar. för att de vet att jag gillar. för att jag råkar fylla år. kramar och omtanke som värmer. och J ger mig blommor. stora rosor. såna som ser ut att frasa när man tar i dem. och jag försöker slå bort tanken på att det är så svårt att visa tacksamhet.

pappas flicka.

blicken fastnar på en av miranda-nallarna, den med tröjtexten daddy's little girl. får mig att minnas en dag förut. inte så länge sen. pappa ringde. sträckte ut en hand. jag tog den inte först, men sen. det var svårt att låta bli. funderar på om jag är pappas flicka. jag undrar varför det ligger nåt positivt värdeladdat i det begreppet, mer än i mammas flicka. kanske har det nåt med freuds teorier att göra. eller för att samhället gjort det att vara mammas flicka till en sån självklarhet att det inte längre finns nåt speciellt och avundsvärt i det. kopplar till nåt jag och K pratade om igår, nämligen graden av närhet till föräldrarna. vi är väl ungefär på samma nivå, även om sånt är svårt att jämföra. och det fluktuerar, men kanske bara om man varit riktigt nära?

tillägg: pratade med pappa senare i telefon. han ville att jag skulle komma på middag. jag sa att jag skulle vara med J, att vi skulle på bio bland annat. jamen kan du inte äta middag med oss innan? och han sa det med det där självklarheten som finns mellan oss. inget göra sig till. inget be om. inget underliggande som måste tolkas. bara fråga rakt ut. och sen acceptera svaret. och jag tänker att jag uppskattar det så.

det där jag kallar liv.

nåt jag anade och kände redan för ett par veckor sen känns fortfarande så; det här att skriva på min egen och läsa andras känns inte längre lika mycket. och därför mattas det av. vill inte bara för sakens skull. lusten måste finnas. och den kommer tillbaka. det - om nåt - tar jag för givet. fast man egentligen aldrig kan eller ska det.

tiden med J går så fort. vi gör inget särskilt egentligen samtidigt som allt är på de yttersta gränserna av det där jag kallar liv. jag memorerar. ögonblick återigen, för helheter på en gång går inte. eller snarare så att ögonblicken är pärlorna som bildar armbandet. pusselbitarna som ger upphov till ett mönster. men i det här fallet finns ingen bild på förpackningens utsida att utgå ifrån. det är det som skiljer verklighet ifrån fiktion. säkerhet kontra risk. hur höga insatserna är. och hur höga vinsterna kan bli.