att generalisera

Ingen grupp människor förtjänar att generaliseras, att ses som just en grupp och inte individer. Pensionärer råkar rätt ofta ut för det ändå; yngre anser sig liksom ha rätt att göra det. De är sura, bittra, är de som pucklar hårdast, håller på sin rätt i kassakön och ber otrevligt om att en yngre medpassagerare ska lämna sin sittplats åt dem. Jag är övertygad om att det finns alla sorter, beteenden, humör och människor bland den äldre generationen precis som bland den medelålders och yngre.

I snabbkassakön på Vivo (okej då: Vi-fria handlare i samverkan) där varuantalet är maximerat till sju står ett pensionärspar med en vagn som ser ut att innehålla fler varor. Själv har jag inte en tanke på att öppna munnen men en annan pensionär fräser vresigt: Är det verkligen bara sju varor det där? Den tilltalade tanten svarar att det är det faktiskt och hon får medhåll av sin man som, för att verkligen försäkra sig, börjar räkna varorna igen. Det äldre paret utstrålar nogrannhet och moral, det syns liksom utanpå att de inte skulle ställa sig i den kön om de hade haft mer än sju varor. Och ärligt talat, skulle det ha varit hela världen om de nu haft det?

Iaf, nu till den vresiga tanten som sa till dem. Hon behöver inte alltid vara sådan, det kan ju bara ha varit en dålig dag för henne. Kanske hade hon varit hos läkaren och fått reda på något tråkigt, kanske hade hennes barn ringt och gett återbud på ett efterlängtat besök. Man ska vara försiktig med att döma människor.