var ute på landet över midsommar men åkte hem själv efter lunch idag då den störande rastlösheten infann sig (trots att bror N inte hade nåt emot att bli fotograferad); medan mamma och pappa plockade krusbär trampade jag ihjäl sniglar. det känns bra på nåt sätt, skänker tillfredställelse, på samma sätt som jag alltid får lust att vrida loss mercedes- och jaguarsymbolerna på dessa bilars motorhuvar. men det gör jag såklart aldrig.under pappa-dotterpromenad hittade jag en övergiven cockpit bakom ett skjul och pappa gissade att den tillhörde det plan som störtade i gottröra 1991, och när jag nu kollade upp det hette det planet faktiskt dana viking, som det tydligt stod på sidan, så det måste vara det, hur det nu hamnat middle of nowhere ute på färingsö.
2 kommentarer:
En cockpit? Intressant, är det statlig egendom då? Hursomhelst, en av mina bästa barndomsminnen var när jag bröt av grannens Mercedesmärke och tejpade fast den på rutan igen med en lapp som sa Ge tillbaka min boll. Jag antar att vi blir tillfredsställda på olika sätt.
eftersom den låg vind för våg där ute tror jag inte längre det är statlig egendom. de har nog tagit och kollat vad de behövde.
hmm, förstår att det var ett bra minne, men det är nog för sent för mig nu - skulle ju inte komma undan eftersom jag inte är ett barn längre i den bemärkelsen :-)
Skicka en kommentar