ta hand om dig lilla linis
det är nästan så att jag bli tårögd, okej, vissa andra saker bidrar också till det, men ändå. tack L. på nåt sätt blir våra msn-konversationer alltid så genuina. i vanliga fall gillar jag inte sympatifraser men när de kommer från henne känns det aldrig krystat eller oäkta.
och fast jag inte borde lyssnar jag fortfarande på den hemskt destruktiva musiken (föregående inlägg). det passar på nåt sätt in här och nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar