fredag, juli 4

inlägg nr 297.

de som åkte tunnelbana över tranebergsbron igår kväll kunde se mig, J och K när vi satt på en klippa vid kristinebergs strand. K läste ur boken som berättar hur du vet att du är svensk. när du klagar över att det inte finns knäckebröd utomlands men du äter det aldrig hemma för det är ju så torrt.

var vaken nån timme i natt vid tretiden. vred och vände mig. tänkte. gick upp och åt en ballerina. ljust var det ute.

slogs för första gången imorse av att norra stationsområdet ser lite italienskt spartanskt ut. värmen gör väl också sitt till för det ser torrare och dammigare ut då. busstrejken märks inte av särskilt mycket, inga lemmeltåg av människor längs torsgatan, antar att det är semestertider...

precis när jag rundade hörnet vid akuten startade helikoptern, ljudet studsade mellan husen och det lät som om två skulle till att flyga iväg men endast en röd steg.

jag känner mig just nu en aning otillräcklig.
vill att nån bara ska hålla om mig. vilja mig och säga att jag duger. vill inte alla det?

Inga kommentarer: