söndag, december 31

gott nytt

Sitter och äter keso med äppelmos. Det är nog det jag ätit mest utan att tröttna på. Keso med någon sylt. Min lillebror M är likadan där. Mamma som introducerade det för oss när vi var runt nio och tolv, kanske. Vi var rätt kräsna med mat då.

Idag är första gången jag börjar skriva ett inlägg utan att veta vad jag ska skriva om. Undrade om det kanske var lite ohövligt att bara skippa säga gott nytt. För jag gillar ju egentligen inte alla dem här oftast meningslösa hälsningarna: god jul, god fortsättning, gott nytt år, glad påsk, take care, hare bra...Okej, jag medger att jag kanske gått lite för långt när jag struntar i hej och hejdå också, men det gäller ju bara i mejl :-) (och bara ibland). Naturligtvis kan en sådan typ av hälsning värma ibland, men oftast känns den bara slentrian och kutym.

Tänkte på en sak om vintern också; nu när den är så himla försenad tycker jag lika gärna den kan strunta fullständigt i att komma. Man säger att det är tanken som räknas och bättre sent än aldrig, men jag vet det fasen om jag tycker det i det här fallet.

Är fullt medveten om att det här kanske låter lite bittert, om man är lagd åt att tolka saker så, men faktum är att jag inte alls känner mig så. Bara lite lust att provocera, kanske.

fredag, december 29

it's easier to leave than to be left behind

It's easier to leave than to be left behind

Så sjunger Michael Stipe (R.E.M) i låten Leaving New York. Den raden fastnade i mitt medvetande.

Lunchade med mamma, pappa och lillebror N i Fältöversten idag. Ceasarsallad. Kändes lite lyxigt, inte som en vanlig dag. Mamma ville sedan att jag skulle följa med henne och köpa en kappa. Borde varit mer entusiastisk men var inte, kan inte rå för. Det är inte lika kul att gå på stan med henne längre. Kan bli arg på mig själv för att jag känner som jag gör. Men när vi var inne på Wedins på Drottninggatan spelades den här låten, och det tog väl ändå 30 sekunder innan jag kunde placera den. Sådant är lite häftigt. När man känner igen så väl. Men ändå inte kan säga på en gång.

It's easier to leave than to be left behind

Är det så?

torsdag, december 28

tjuvlyssnat på tunnelbanan

En man och en kvinna i 50-årsåldern pratar om Mia Törnbloms böcker Självkänsla nu! och Mera självkänsla! De kan inte komma på exakt vad böckerna heter och jag är på vippen att säga det, men håller mig. Nöjer mig med att lyssna. Och ler inombords:

-Ja, det är så mycket själviskhet nuförtiden bland ungdomar. Att man bara ska tänka på sig själv och vad man själv vill. (mannen)

- Mm, jag tror verkligen det kommer blir problem i framtiden. Tänk när Volvo säger att det ska vara fyra hjul på bilen men montören bara vill ha tre. (kvinnan)

Kommentar överflödig :-)

tisdag, december 26

Linis 2006 II

  • blev mycket bättre på att göra ingenting (kanske för bra)
  • kom på att jag alltid gillat gemener bättre än versaler
  • kom på att jag gillar att utesluta subjekt i meningar när jag skriver
  • lärde mig många nya ord, både på svenska och engelska
  • irriterade mig på för många saker som det inte fanns några (iaf inte så många) anledningar att vara irriterad på
  • som tex att förnuft och känsla sällan samsas på samma väg
  • grät ovanligt lite
  • tänkte att jag nog fortfarande tänker för mycket
  • lärde mig på riktigt vad en router är
  • lärde mig inte heller detta år hur man fixar en cykelpunka (trots att jag ökade mitt cykelinnehav med 100 %)
  • lät fortfarande cykelhjälmen ligga kvar på hatthyllan (där den verkligen inte fyller sin funktion bäst)
  • fick ett nytt VISA-kort från min bank som var/är fulare än det gamla
  • vilket mitt undermedvetna protesterar emot genom att vägra lära sig nya koden
  • låt som berörde mig mest: It can only get better med Amy Diamond
  • upptäckte Coldplay på riktigt
  • funderade på att köpa en ny mobiltelefon men har inte gjort det ännu (gillar mitt rosa Nasse-skal)
  • besökte mormor, farmor och morfar på sjukhus och min inställning till det som tidigare alltid varit problemfri fick en skugga av obehag och olust
  • såg under en period på ca två månader Emil Forselius (som jag alltid tyckt är så snygg), Johannes Brost (Joker i Rederiet) och prinsessan Madeleine utan livvakter med sin Jonas och vovve (han rastade och hon pratade i sin mobil)

måndag, december 25

Linis 2006 I

Lite tankar om året som snart är till ända:

  • började blogga, vilket jag för det mesta är glad över
  • började läsa och fascineras över andras bloggar
  • reducerade mitt TV-tittande med 1420 %
  • gjorde ungsrostad fänkål för första gången och blev frälst
  • var i Frankrike för första gången (blev inte frälst)
  • insåg att man nog alltid kommer vara på väg
  • blev ännu bättre på att uppskatta små saker i vardagen-se det stora i det lilla
  • var på min första begravning
  • körde bil utan att lägga ur handbromsen helt (förlåt pappa)
  • fick reda på att jag inte var den enda i min kompiskrets som gjort det, vilket jag trodde
  • åkte flera gånger förbi den station/hållplats där jag skulle gå av (vilket typ aldrig hänt förut)
  • fick officiellt min universitetsexamen: medicine magisterexamen i biomedicin (vad nu den är värd)
  • besökte Arbetsförmedlingen för första gången
  • förfasades över deras byråkrati, vad de egentligen sysslar med och för vem/vilka de finns till
  • mina fördomar om att man (jag) inte kunde trivas med att ha två kinesiska doktorander som kollegor raserades
  • antar att man kan säga att jag blev mer vidsynt
  • skaffade msn (jo, det är sant)
  • skaffade gmail
  • dissade hotmail (egentligen utan alltför många bra anledningar)
  • tappade intresset för en massa saker och fick lust till några få
  • funderade starkt på att gå ur Svenska Kyrkan och nu är det nog bara en tidsfråga innan jag gör det (det är ju fint att begravas i ett kapell också)
  • lärde mig köra FISH (fluorescent in situ hybridization) som jag tidigare bara läst om

fortsättning följer...

lördag, december 23

mer poetiskt?

Jag sa förut att det inte skulle bli några citat ur Ett ögonblicks verk av Anders Paulrud. Men nu när jag läst ut den blir det ett kort som sammanfattar hela boken (och livet) iaf:

Det var ett ögonblicks verk. Livet är väl så, det består inte av stora kontrollerade sammanhang utan av en mängd viktiga ögonblick.

The work of a moment på engelska. Det fick jag minsann slå upp. Vackrare på svenska för en gångs skull. Annars tycker jag oftast engelskan är vackrare, mer poetisk och mer uttrycksfull. Mer känsla. Följande rader går inte att säga lika vackra på svenska:

Telling things from my deepest down may be the best and most touching posts but at the same time the one's most balancing on the edge of what I really want to share.

Extremely beautiful.

Master of your own soul. Captain of your own faith. (okänd källa, möjligen Dawson's Creek)

Young people far too old. (Anna Ternheim)

konsumtionshets

Så här i julklappstider skänker jag en tanke åt antimaterialismen. Alldeles för många människor ägnar alldeles för mycket tid åt att införskaffa prylar (planera inköp, leta efter det bästa, installera och sedan använda) som ska få dem att framstå som lyckade. I andras ögon. För vore det inte för uppvisandet av ägodelar för andra skulle nog flertalet lägga ned sin materialistiska skrytsamma konsumtion. Det är alltid bra att tänka efter varför man gör saker och ting. För att tillfredställa egna behov eller för att leva inom dem ramar som samhället har definierat som gräns för vad som är lyckat och normalt?

Själv köper jag inga julklappar, förväntar mig inga heller. Kalla mig tråkig, men för mig är det själva stämningen som är julen. Den kan inte definieras av saker. Presenter har för länge sedan tappat sin glans för mig. Men jag klandrar inte de som fortfarande öppnar en klapp med ett barns iver.

fredag, december 22

happy holidays

Så här önskar Benetton god jul på sin hemsida. De sticker alltid ut lite. En av modellerna har någon form (kanske italiensk) av tandställning. Men samtidigt kan man köpa rätt diskreta kläder hos dem också. På hemsidan kunde man också få reda på att det finns Benetton-butiker i Södertälje och Värnamo (bland annat). Känns bara som att det är rätt långt ifrån var allt började. På samma sätt som att den här snögubben inte är typiskt benettonig. Om jag får säga vad jag tycker. Och det är precis vad jag får göra här :-)

onsdag, december 20

en ganska skön, men inte överdrivet skön, känsla

Det känns så bra att känna sig vuxen, modig, att inte ha något att förlora, att skapa ett intryck, avtryck, kanske. En mix av allt detta. Att reflektera över att jag betedde mig mer vuxet än flera av de andra som var där och som var äldre och betydligt äldre. För annars har jag inte så många vuxenpoäng. Men på det här planet kändes det verkligen så idag. Och jag ångrade ingenting av det jag gjort i efterhand, vilket också var bra, för det kan jag annars göra ibland. Och visst är det bra med självkritik, men det finns en gräns för det också. En bra sak som jag faktiskt tycker definierar mogenhet är att kunna lyssna. Listening is a value.

tisdag, december 19

tack

Tack F! För att du informerade mig om att man kan kolla, men för mig framför allt lyssna, på musikvideor på YouTube. Jag tror att det finns åtminstone en person som läser min blogg som inte heller visste det och som kan tycka om att veta det :) Bara att söka på grupp/artistnamn.

måndag, december 18

bilder som väcker något

Jag kan inte låta bli att beröras av bilder (dessa från Open Photo igen). Därför är det bra att bloggen också blivit en plats där jag kan lägga ut bilder, både sådana jag tagit själv och andras idéer (som jag ibland kan bli avundsjuk på). Man kan inte rama in eller göra collage av hur många som helst.

Jag tror, jag vet inte, att en bild rör vid samma punkt i hjärnan som en låt eller en text kan göra. Handlar nog delvis om uppväckande av minnen man kanske inte visste att man hade. Och av drömmar man är fullt medveten om att man har
.




















söndag, december 17

att vara liten

Drömde om att jag höll på att drukna, men blev sedan räddad och omhändertagen. Tar fasta på just det sista. Tre läkare fick undersöka mig, för de kunde inte hitta någon puls. Omtöcknad och chockad blev jag innesluten i ett omhändertagande, som ett barn som innesluts i en filt. Jag var liksom liten. Känner mig så både och, så liten och samtidigt så stor. Just nu mest liten.

Tänker på sången tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnskara. Är jag en i skaran? Vill jag vara det?

fredag, december 15

teddybjörn

Jag har länge undrat varför det heter teddy bear. Teddybjörn. Och ibland springer svaren på en och man behöver inte googla eller fråga någon för att stilla sin nyfikenhet. Läste i en tidning (tänker motgå regeln att alltid ange källan) igår att år 1902 vägrade USA:s dåvarande president Theodore Roosevelt, populärt kallad Teddy, att skjuta en infångad björn. En rysk immigrant, vid namn Morris Mitchom, bad då sin fru att göra en liten leksaksbjörn som han satte i skyltfönstret i sin godisbutik tillsammans med en skylt: Teddys björn (den som inte blev skjuten). Det var grunden. Och resten är historia.

onsdag, december 13

stämningsfullt

Luciafika imorse, med lyxiga hjärtformade pepparkakor med luciaglasyr och lyxiga lussebullar, perfekt snurrade och med synligt saffran och mycket inbakat russinhack. Jag bedömde dem mer efter utseendet än efter smaken, men de var goda också :-)

Tyvärr sammanföll jullunchen för våningsplanet med luciatåget, tidsmässigt, alltså. Kanske inte så mycket för min skull, utan mer för L och M från Kina. En annan kollega tyckte de skulle skippat sillen och skinkan, för vi ska ju på jullunch hos professorn nästa vecka, men de valde ändå lunchen. Om man nu kan kalla det för val, när man inte vet vad man får/går miste om.

Jag såg iaf på luciatåget på TV i morse. Stämningsfullt. Vad betyder egentligen det ordet? Mysigt? Berörande?

tisdag, december 12

mamma och pappa

Mamma och pappa var här en sväng hos mig ikväll. Sällan de är. Utan att lägga något anklagande i det. Jag är mest hos dem. Tänker på min relation till. Komplicerad? Inte som förr. Känner inte lika starkt, fast jag vill, tror jag. Kan inte säga varför. Och i det här fallet vill jag nog verkligen veta varför. Ställer inte bara den frågan av slentrian, som jag tror att jag gör ibland annars...Kanske beroende på allt som hänt. Med lillebror N. Med mamma. Med mig. Med alla. Allt går inte att dela in i normalt eller extra svårt. Naturliga och vanliga processer kontra saker man måste gå igenom som är jobbigare och tuffare än för dem flesta andra. Allt är relativt, såklart, jag vet. Men ändå.

Är alla tacksamma över sina föräldrar? Det de gjort för en? Minns en gång pappa ringde till mig. Och egentligen utan särskild anledning blev jag så överväldigad att det började värka i bröstet. Tårarna rann mer när lurarna var pålagda, men det spelade mindre roll. Jag lyssnade till ljudet när tåren landade på kudden. Djup tacksamhet, fast jag alltid fått så mycket uppmärksamhet och omtanke av dem. På alla sätt. Och ändå. Kanske just därför. Jag tar ingenting för givet som Niklas Strömstedt så fint sjunger.

Men nu var det länge sedan jag kände så. Är jag fulltankad på dem känslorna? Har det att göra med insikten som kommer till en när man håller på att bli vuxen: att mamma och pappa inte är övermänskliga? De kan inte ordna allt för dig, den illusionen man levde i som barn. För att sörja för sin egen känsla av trygghet. Helt rätt och sunt. Men nu? Var står jag? Och vart kommer jag gå i förhållande till dem?

måndag, december 11

att skriva


Mina redskap. Kanske mer innan jag började blogga. Pilot super grip 0.5. På högstadiet använde jag alltid 0.7-stift, men nu kan jag inte skriva med så tjocka blyertspinnar. Om jag är säker på varje ord kan jag använda uni-ball eye neddle point 0.5. Syns bättre än blyerts på papperet som är lite miljövänligt oblekt. Utan pennor, om fingrarna bara får fara över ett tangetbord, kan de ibland ge upphov till något som inte var tänkt. Oftast något bättre.

söndag, december 10

glöggfest

Blev ingen bloggtext igår, vilket jag nästan tänkte börja ursäkta mig för, men kom på att jag inte ska. Detta får inte bli ett tvång. Alldeles för fint för det.

Var på glöggfest hos M & P igår, alltid så trevligt och avslappnat hos dem. En av de som var där jobbade på SKL i Linköping, och jag fick reda på att det inte alls var ett så CSI-aktigt och häftigt jobb som man kan tro, utan ett alldeles vanligt. Han berättade dock en rolig sak om en professor som ägde en aktie i Cloetta Fazer för att kunna gå på bolagsstämmorna och ta en massa gratis godis!

Lussekattsinvigning och Aladdinasksinvigning för mig. Trillingnötterna var något malformerade och såg ut som fyrlingnötter, men lika goda ändå. Och ja, Maria, det var jag som började på det undre lagret fast det övre inte var slut :-)

fredag, december 8

första gången

Första gången någon okänd främmande person talar om att den tycker om det du skriver på din blogg. Beröm och uppskattning. Det känns så fint. Andra gången också kanske? Och tredje? Jag vet inte. Vill inte vänja mig vid den känslan. Värjer mig mot att allt blir till en vana.

torsdag, december 7

första glöggfikat och knark

Känns fortfarande i min tumled att jag pipetterat glycerol i eftermiddags. Himla segt och tar evärderlig tid att pytsa från en bägare till ett rör. Tur då att jag fått glögg och pepparkakor innan på första glöggfikat av tre på jobbet. De två kinesiska doktoranderna L och M tyckte det var lite märkligt att ha russin och mandel i och gillade väl inte själva glöggen så jättemycket heller. Men det är ju kul att de får se lite svenska traditioner. De efterlyste själva någon julkonsert att gå på, men jag hittade ingen i dagens Metro eller om det var Stocholm City. Får hålla utkik efter gratis kyrkokonserter åt dem :-)

Blev attackerad av två försäljare/utdelare på vägen hem: Hey, can I ask you a question? Hej på dej! Jag är så otacksam att försöka sälja något till. Går aldrig på sådant där.

Ögnade tv-tablån på tunnelbanan. Anders och Måns skulle ta reda på hur mycket knark kostar nu för tiden, vilken som är den bästa bantningsmetoden och varför killar samlar på så konstiga saker. Jag ska erkänna att jag aldrig sett programmet förut så jag vet inte om de ger seriösa svar men det enda jag skulle vara intresserad av då är det första (dem andra vet jag redan svaret på). Totalt onödig information. Just därför. Bra och kul att veta bara.

onsdag, december 6

soldaten och pojken eller vikten av strumpor

Berlin. Checkpoint Charlie. Där såg jag den här affischen första gången. Den sög tag i mig. Det gör den fortfarande, fast jag nu ser den varje dag. De utsträckta händerna, strumporna, hur tjockt hår pojken ser ut att ha.

I Vibeke Olssons bok Molnfri bombnatt (som för övrigt är en av dem bästa böcker jag läst) tar hon upp just detta med vikten av strumpor. Att det var skillnaden mellan att frysa och inte frysa. Sådant kan man egentligen inte förstå. Bara försöka att. Men det räcker.

tisdag, december 5

min bror N

Hur gjorde man innan digitalkameran kom. Om man ville publicera en bild på internet? De kom kanske samtidigt? Satt och bläddrade i gamla fotoalbum. Mindes. Dessa tre bilder på min lillebror N som jag tagit, från när han var liten och innan, gillar jag, så jag provade att fotografera dem. Blev sådär (varför måste jag alltid be om ursäkt för allt jag gör som inte är perfekt?), men jag lägger in dem här ändå.

Känns som att titta på en annan människa. Och det är det ju på sätt och vis också. Minnen av hur han var förut svävar förbi framför mina ögon och gör dem ibland grumliga. Minns särskilt när jag skjutsade honom på pakethållaren på cykeln; vi brukade åka iväg bara han och jag, till en lekplats med en snurrgunga, och jag gav honom fart. På dem här fotografierna ser man något i hans blick. Aldrig att jag hade kunnat föreställa mig att en människa kunde bli så avpersonifierad, att gester, tycke, vilja, minspel och skratt bara kunde rinna bort. Jag har sörjt honom, fast han fortfarande lever.

måndag, december 4

länge sedan

Ont i huvudet. Känner mig febrig. Ingen vidare aptit. Svårt att ta mig för något. Länge sedan jag mådde så här.

söndag, december 3

första advent (enligt almanackan)

Första advent. Känns inte som. För mig är det fortfarande höst. Skulle kanske gissa på 14:e oktober om någon släppte ned mig här och jag varit borta ett tag och av någon anledning inte hade koll på almanackan. Men jag klagar inte, är ändå bara jobbigt med slaskväder. Hellre regn då.

Har satt upp adventsstjärnan eller julstjärnan eller vad det nu heter iaf. Och två änglar (prydnadssaker) och en julsak till (en sådan där flätad grej som man typ kan förvara julkort i, men som jag inte gör, present från en av farmors alla innanjulKöpenhamnsshoppingar). Inte lika många vuxenpoäng som Maria ;) men det räcker gott för mig.

lördag, december 2

favoriter

Jag sitter och kommer på favoritsaker som man normalt inte ombeds lista: favoritpipett (Eppendorf Research 10), favoritmatlåda (mörklilarosa Superseal), favoritgrönsak (fänkål, den som ser ut som ett fysiskt hjärta, ungsrostad), favoritköpekakor (Ballerina), favorit bland mormors kakor (Ökensand), favoritnöt (hasselnöt, rostad), favoritchipssmak (soucream&onion), favoritköttbullar (Mamma Scan, är uppvuxen på), favoritkniv (Sabatier 12,5 cm), favoritord (kanske, egentligen, väl, ändå, nog, tror, fin, briljant, vidare, jag, du, grubbla, fundera, sällsam, vet, inte m fl m fl...), favoritprodukt på Apoteket (Ibumetin), favoritplats på bussen (till höger vid fönstret efter dragspelet), favorittypsnitt (Book Antiqua och Bookman Old Style), favoritfunktion på gmail (att utkasten sparas automatiskt), favoritvatten (Loka hallon grape), favoritspel (Rappakalja), favoritbensinstationslogotyp (Preem (nallebjörnen)) och svensk favoritstad förutom Stockholm (Visby). Sådana här viktiga saker är vad jag ägnat mig åt ikväll :=)

fredag, december 1

hund och katt


Den här skylten finns i mängder i området där jag bor. Och det är inte det enda stället, tror jag. Var har de som satt upp skyltarna, eller de som bestämt att de ska sättas upp, tänkt att folk ska rasta sina hundar? Bara man tar upp efter sin hund är det väl hur lungt som helst? Jag ser många mattar och hussar som är ute med sina hundar i områden som man enligt skyltarna inte får rasta i. Inte har jag hört någon som opponerar sig mot det heller. Då är det mer snack om katter i sandlådan där barnen leker och fotavtryck på bilar. Kanske vore något att sätta upp sådana skyltar istället? Dags att alla utekattägare börjar ta lite ansvar, tycker jag.