Sitter och äter keso med äppelmos. Det är nog det jag ätit mest utan att tröttna på. Keso med någon sylt. Min lillebror M är likadan där. Mamma som introducerade det för oss när vi var runt nio och tolv, kanske. Vi var rätt kräsna med mat då.
Idag är första gången jag börjar skriva ett inlägg utan att veta vad jag ska skriva om. Undrade om det kanske var lite ohövligt att bara skippa säga gott nytt. För jag gillar ju egentligen inte alla dem här oftast meningslösa hälsningarna: god jul, god fortsättning, gott nytt år, glad påsk, take care, hare bra...Okej, jag medger att jag kanske gått lite för långt när jag struntar i hej och hejdå också, men det gäller ju bara i mejl :-) (och bara ibland). Naturligtvis kan en sådan typ av hälsning värma ibland, men oftast känns den bara slentrian och kutym.
Tänkte på en sak om vintern också; nu när den är så himla försenad tycker jag lika gärna den kan strunta fullständigt i att komma. Man säger att det är tanken som räknas och bättre sent än aldrig, men jag vet det fasen om jag tycker det i det här fallet.
Är fullt medveten om att det här kanske låter lite bittert, om man är lagd åt att tolka saker så, men faktum är att jag inte alls känner mig så. Bara lite lust att provocera, kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tjena Lina!
Håller inte riktigt med dig i din åsikt att det är meningslösa hälsningar. Även om de sägs av slentrian och vana har de ju trots allt uppstått en gång i tiden för att någon sa dem och menade dem. Vidare sägs de ju inte bara av slentrian och vana, det finns ju även ett inslag av artighet och kultur i dem och även om de sägs av slentrian är ju ändå budskapet bra, och kommer de från någon vettig person så vet man ju att även om det sägs av slentrian så sägs det ju för att de menar väl. Det är intressant det här med hälsningsfraser. En väldigt vanlig fråga när man träffar någon är ett artigt (och betydelselöst?!) hur mår du? eller hur är läget? eller liknande. På detta får jag (för det mesta) svaret bra. Eftersom jag brukar vilja veta hur folk i min omgivning mår brukar jag ställa om frågan efter en stund och då brukar jag få ett mer utförligt svar. Tror detta beror på att då är det ju en fråga och inte en artighetsfras.
Richard
P.S. Möjligen lägger jag för mycket betydelse i ditt andra stycker och för lite i ditt sista. Ber om ursäkt i sånt fall :) D.S.
Sant, så sant. Speciellt det där med "hur mår du?" Den frågan kan man ställa två gånger just av orsaken du nämnde.
Skicka en kommentar