söndag, december 30

tideräkning.

tid. nåt som underlättar interaktionen mellan och ger struktur i tillvaron. utan det begreppet skulle man kanske leva mer i nuet, helt naturligt. ta ett djur eller ett barn, som ännu inte insett vad tid är, och ställ deras liv i relation till vårt.

snöig hemfärd från fjällen igår och idag lite flanerande i kista galleria, lite planlöst plockande och en tur till södertälje för att lämna tillbaka hyrbilen och kort fika med J:s pappa som var ensam hemma eftersom J:s mamma för ovanlighetens skull jobbade kväll.

imorgon är ytterligare en sån där dag man förväntas göra nåt speciellt. vi ska till J:s kompis D som bor lite halvt ute på landet, blir lite aktiviteter och gemensam matlagning (bl a blinier med romröra och snittar med smaksatt keso och spenat) med D:s flickvän och ett annat par.

fredag, december 28

everything we see and hear.





dagarna flyter in varandra, som så ofta när man egentligen inte gör nåt speciellt (bl a annat korvgrillning efter liten bergsbestigning till fots och en biltur till klövsjö), fast det är ett konstigt uttryck för det mest speciella en människa kanske gör i sitt liv är just att umgås och interagera med andra. typ bara vara. några foton har jag iaf tagit (den lille söte är J:s ena systerson).

tisdag, december 25

jul i vemdalsskalet.

befinner mig nu i en stor lyxig splitterny lägenhet i vemdalsskalet där vi firar jul med J:s familj. så ny att varken internet eller avlopp var testade och det vart ett litet pådrag under ungefär en halv dag i förrgår för att till slut konstatera att nån (troligen lekande barn) lagt stora stenar i rören innan de sattes ihop. nu funkar iaf internet för tillfället och jag ligger i en av de mysiga sofforna framför en av de två stora tunna skärmarna man kan se tv eller film på.

är runt fem minusgrader, alldeles lagom kallt, och rätt mycket snö. har inte gjort nåt speciellt annat än promenader, ätit god julmat och godis (bl a lakritskola som E gjort själv med lakritsstänger som ingrediens), spelat spel och umgåtts. testade lite skidor på längden idag men spåret, då det överhuvudtaget fanns nåt, var inte plant som jag helst föredrar så det blir nog bara vandring till fots framöver.

och eftersom jag tänkte men inte kunde säga god jul till dig innan julafton blir det en lite försenad sån hälsning nu istället.

torsdag, december 20

and i tried to explain it to you but it was too huge.


ibland råkar/orkar man ha med sig kameran just när.

beskrivningar. försök att förmedla en verklighet som måste upplevas med alla sinnen och även involverar känslor. det är som med kärlek.

orden räcker aldrig till. och det är ingen strävan heller.

tisdag, december 18

och ibland saknar jag dig innan du gått.

hon var egentligen fri att göra vad som helst, hon hade inga band, inga tvång. lea hade uppnått exakt den tillvaro hon alltid hade önskat - total självständighet och frihet att göra precis vad hon ville. och nu när hon uppnått det, ville hon märkligt nog ingenting alls . (ur ladies av mara lee)

och när jag för en gångs skull vill ha nåt som egentligen skulle gå att ordna (ett egetdesignat visakort) kan inte skandiabanken fixa det åt mig. inte i dagsläget.

inte för att citatet var speciellt på det sättet men när jag läser långa stycken där författaren hittat precis exakt rätt ord känner jag både lust och lite avundsjuka, för oftast trubblar det för mig; de där perfekta, träffande eller finurliga sakerna som andra skriver kommer inte fram ur mina nedtryckningar. släpp på kraven.

kvällsfryser, äter noblesse mint och lyssnar på amanda jensen, har lyckats med bedriften att inte höra henne sjunga förrän igår, tycker hon gör hallelujah bättre än både rufus wainwright och jeff buckley. sensuellt och liderligt.

söndag, december 16

fortfarande ingen julkänsla trots julkonsert och pepparkaksbak.

då vi bokat in en julig aktivitet med min familj igår, lördag, lite som kompensation för att jag inte kommer vara hemma och träffa dem under julen, och J:s pappa fyllde 60 år denna helg åkte vi istället ut till pershagen i fredags kväll och firade honom med vänner och god buffé. dagen efter alltså glögg hos mina föräldrar, med N och M&P, och sen julkonsert i kungsholmens kyrka. ingenting kan jämföras med vad vacker sång gör med mig , det ger en så skön vemodig smärta i mitt bröst. vill också, kanske därav smärtan, fast själva upplevelsen är enbart positiv. idag blir det en andra omgång pepparkaksbak, eftersom degen förra helgen blev varm och mjuk alldeles för fort.

en sak som jag faktiskt nästan tyckte var lite rolig - och så brukar jag inte så ofta uttrycka det - var att köra bil med en gps som pratar med en och säger åt en vilken fil man ska ligga i. optimalt för mig som kör bil så sällan att jag inte riktigt hinner ha koll på allt. det största besväret är dock att göra sig av med bilen när man har kommit fram, dvs parkering, och där kan ju tyvärr inte gps:en göra nåt för att hjälpa en. lösningen är bara övning, jag vet, jag vet, men det är ju så tråkigt. jag förstår inte varför mitt tålamod, som aldrig varit särskilt bra, blivit ännu sämre. det finns många saker jag skulle vilja kunna bara sådär. när jag tänker efter är det väl så med de flesta saker, kanske till och med alla. finns det nåt jag eller du skulle vilja öva på/lära sig göra om valet att kunna det direkt fanns? och är orsaken i så fall att glädjen över att äga förmågan skulle vara större?

onsdag, december 12

omkring klockan åtta blir det ljust.

igår:
möter mamma i ropsten för att gå på en guess -utförsäljning som bror M:s sambo P lobbat för, hon jobbar där och tyckte verkligen vi skulle komma. är som väntat mest anorektikerstorlekar men jag hittar ändå två toppar och mamma som har lite annan smak än jag hittar väldigt mycket, vilket är kul för henne. får skjuts hem av pappa och senare har han och jag en sån där härlig pappa-dotter-stund som bara han och jag kan; jag skrattar så att jag får ont i magen men det är ens ingen idé att försöka förklara, inte ens om man står bredvid förstår man. humor. och det är så genuint äkta och enkelt och gör en ändå så gott.

idag:
träffar L på det café på drottninggatan vi sågs på förra gången och även gången dessförinnan, vilket gör att vi kanske snart blir stammisar där. efter prat om jobb, saknad/längtan efter det man inte har, att man aldrig är riktigt nöjd med det man har just nu och mat och vilka problem det - som på nåt sätt är det mest naturliga, eller åtminstone borde vara - kan orsaka går vi en runda på plan tre på kulturhuset och kollar in anna claréns fotoutställning som öppnade i dagarna. bilderna går rätt in i mitt bröst, nånstans nära hjärtat. det slår mig som så ofta att det som mest visas/pratas om är det som ger upphov till frågor, konflikter, önskningar och längtan. glädje vet vi kanske inte riktigt hur vi ska ta emot? eller också tycker vi bara att det är fejk och båg. nä, ingen människa kan vara så bekymmersfri. men för stunden kan man faktiskt det. och det räcker.

söndag, december 9

pepparkaksdeg för andra gången.

fick se farmors fina lägenhet som hon äntligen flyttat till efter att ha bott i ett hus som hon inte klarade av i x antal år. pratade redan om förra helgen men då var hon upptagen, och det är ju bra att hon håller igång med olika aktiviteter, så vi var där och sällskapade i fredags kväll istället. för övrigt en kväll som bjöd på en sällsam känsla pga dimman som förändrade både ljud, ljus och stämning. sånt där oförklarligt, kanske ungefär som när man känner närvaron av nån som dött.

lite annorlunda visit när vi hälsade på J:s kompis D en sväng igår; hittade honom i nåt han kallade för slaktarboden där han höll på att förpacka och märka kött från två rådjur och frågade om vi ville ha. slutade med att vi åkte därifrån med färs av eget slaktat lamm. idag tog vi vara på det lilla ljus som fanns och gick en promenad med P i djursholm förbi cedergrenska tornet och ett antal villor i miljonersklassen men av olika skick. blev åthutade av en gubbe som öppnade sin dörr så fort vi trampat på nåt han hävdade var privat mark, men som varken var skyltat eller markerat med staket och närmast liknande en fortsättning på en gångväg.

planen är att göra ny pepparkaksdeg i eftermiddag då den förra gick åt utan att några kakor blev gräddade, dels pga en liten olycka med avfrostningsvattnet i kylskåpet och för att degen kanske är godare än slutprodukten :-)

lördag, december 8

schäfrar som ligger med svansarna ut i gången.

bara ens egen hörsel och fantasi kan styra musklerna kring munnen så att man plötsligt ler där man sitter själv på tunnelbanan med ryggen mot en gammal tant med skällig brun pudel och en man som närmast klassas in som uteliggare eller alkoholist. röster, ordval och prattakt avslöjar så mycket. jag tycker inte om när nån har med sig en schäfer som ligger med svansen ut i gången. folk kan ju vara rädda för hundar. i näckrosen kommer det på en kvinna som vill ge godis till den oroliga pudeln. nej, inte choklad, säger matte. nej, det är inte choklad, det är levergodis, det gillar alla hundar och det är inget de blir tjocka av. och hon stoppar ned handen i fickan för att ta upp ännu en bit. och jag tänker att det vore kanske nåt, att gå runt med hundgodis i fickan.

tisdag, december 4

who do you pray for at night before you go to sleep?

fortfarande mestadels kvar i trötthetens grepp. imorse när jag la mig på sängen och lät eltandborsten fara över tänderna som jag brukar på mornarna kände jag hur gärna mina muskler ville slappna av. hur medvetandegraden ville sjunka till insomningsnivå. de timmar mamma och pappa var här på trevlig middag igår och åt god köttfärspaj med bovetemjöl i pajdegen var jag dock ganska pigg. alltid nåt.

jag saknar fotograferandet, och det får väl ändå anses bra att den lusten finns. idag fanns dock inte ljuset.

söndag, december 2

söndag redan igen.

helgerna går så fort, en halvdag eller en dag borta bara sådär. lite planer, lite oplaner, lite promenerande, lite umgänge; dels lördagmiddag hos Å&H och idag adventsfika hos E&K och vips var det mörkt och flera timmar passerade utan att man riktigt hann förstå det. vill ibland bara stanna upp lite längre än ögonblicken, fånga och spara i en ask som kallas minnets. titta djupt i ögonen, hålla om och förmedla utan ord, men det funkar inte alltid riktigt så. ändå är tankeläsning en tvetydig önskan.